Ja må vi leva

Så kom äntligen dagen. I lördags firade jag och Sara vår första och enda ettårsdag. VI kom efter mycket om och men fram till att firandet egentligen borde ägt rum på söndagen men söndagar är så trista dagar att fira på. Så lördagen inleddes med en klassisk champagnefrukost på sängen vilken Sara stod för. Lite lätt tipsy begav vi oss sedan in till Stockholm stad och färden dit berikade vi genom att spä på vår fylla ytterligare genom att hiva öl på tunnelbannan. Runt på staden for vi sedan i vårt lätt berusade tillstånd till diverse butiker, skohandlar samt Vintagemässor. Det senare var på önskemål av Sara men jag kunde inte gärna neka henne tillgång till enormt trånga bås fulla av skräp som kostar mer än nya grejer och människor som jobbar lite för hårt på att vara speciella, på denna höjdpunktsdag. Därefter fortsatte dagen med ett biografbesök, föreställning Patrik 1,5 för att upprätthålla homoandan. Vi skrattade gott åt alla svenssons som drog efter andan och prasslade nervöst med chipspåsarna så fort en bögkyss skymtade förbi, samtidigt som vi kände oss själva så mycket bättre som står över sådana världsfrånvända insiktsbrister. Kvällen avslutades med en cp-dyr middag under vilken jag för första gången i mitt liv åt en jätteliten fågel som går under namnet vaktel.

Väl hemma kröp vi till sängs, båda nöjda med dagen och året som gott.

Vi är bäst helt enkelt.

Sepe Länstafik

Det börjar väl känns lite gammalt så här 234 år efter kommultrafikens införande att klaga på den, men man är ju svensk och då hör det till. Så här kommer det;

Man kan tänka att lokaltrafiken borde inse vissa saker efter de 234 546 gånger som problemet uppstått. Exempel:

Västtrafik tycks bli lika förvånade varje år det kommer en millimeter snö och varenda spårvagn i staden tycks oduglig och sprängs i luften. Vidare verkar det vara ett direkt mål man har arbetat fram på fikarasten eller styrelsemötet eller var fan nu besluten fattas att på sommaren skall ACn stå på högsta värme så alla passagerare ombord dör av vätskebrist medan de som faktiskt överlevde får dö av köldskador på vintern när man vridit ner termostaten på lägsta temp.

SL verkar inte ha fattat det alla andra som befattar sig med dem gjort nämligen att varenda buss de har i trafik är försenad, oavsett tid på dygnet, och att de därför inte borde ange resvägar där det är tre minuter mellan bytena på sin satans reseplanerare. I morse gick jag hemifrån 06:40 och skulle befinna mig i god tid på skolans området 07:53. Var jag det? Nej, det var jag inte. Jag var framme 08:11 för någon hade bestämt att varje buss skulle anlända FYRA minuter efter utsatt tid, vilket innebar att det var minus en minut till nästa buss gick.

Jag vill med dessa ord bara förmedla till alla er miljöaktivister och andra fattiga därute. Ni är inte ensamma. Jag hatar också samåkning.

Ett ljus i mörkret

Det verkar som dammsugare och dammsugarpåsar är ett ämne som berör. Flera av er, mina bästa läsare, har hört av sig med sina problem och frågor i ämnet. Jag vill därför viga en litet notis till er, Otto, Marie och alla andra som sitter undrande. Hjälpen finns och jag kan vägen dit. Slå helt enkelt upp er lilla lap-top (jag förutsätter att ingen i dags dato slänger sig med stationära) och knappa in www.dammsugarpasar.nu



 

Svaret

För alla er som gått och funderat på om människan innerst inne är ond eller god kommer nu svaret. Svaret grundar sig på en serie observationer där jag själv medverkat, utan att på något vis påverka utfallet av studien, som medspelare och motpart. Människan är, inte helt oväntat, OND.

Det finns ju flera tidigare indikationer på detta a.k.a Förintelsen, Rwanda, McDonalds und so weiter. Detta är dock det slutgiltiga beviset för de tidigare spekultationerna. Föreställ er en fattig människa utan tillgång till bil, läs undertecknad,  som liksom alla andra människor behöver möbler från IKEA. Då denna människan inte har någon bil vilket redan konstaterats är det bara att konka för egen maskin. Två stolar av modellen större samt en enorm skohylla och andra småsaker på en totalvikt av cirka 28 kilo hivades upp på axeln av den fattiga människan och dennes sambo. Frågeställningen som ligger till grund för studien var därför Kommer det att tas hänsyn till detta bland de andra medresenärerna på vägen hem? Nej, för i helvete. Inte nog med att oändligt antal suckande missnöjesstön riktas åt de stackars konkarnas håll. Helst skall de små livet sparkas ner, trängas undan och framför allt skall man inte flytta sig för dem för att på något sätt underlätta den enorma bördan.

Så till alla er jävla as som befann sig på buss 567, pendeltåget mot Stockholm från Barkaby till Spånga och slutligen buss 119 - ni kan suga min röv. Usch, vad hände med lite fuckin solidaritet till en medmänniska.


PS. Svar till Marie; Nej, det kan ta lång tid innan man hittar rätt. Jakten gör dock lyckan att väl finna den så mycket större.

Mognad

Man vet att man börjar bli gammal när det faktum att man äntligen hittat rätt dammsugarpåse gör ens dag.

Genus-Venus

Män är från Mars och kvinnor är på Venus. Jag är från Marus. Eller Vers. Jag är androgyn. En pojkflicka.


Exempel på saker som gör att man glömmer vilket kön man har:

Liten blattekille; Vad gör han? (pekar på mig i baksätet av polisbilen)

Stor blattekille; Är det en kille eller tjej? (till polisen brevid - som att könsmongot inte har öron)

Gammal tant; Är det din moped? Är inte du killen som bor nere på gatan? (när jag stod brevid framtida poliskollegor vid en trafikolycka med en mosad moppe)

Gammal gubbe med ful pudel; Ska HAN köra? (när polis lämnar nyckel till polisbilen till mig)

Jag har inom loppet av fem dagar blivit refererad till som kille så många gånger att jag vid de senaste toalettbesöken känt mig tvungen att ringa och anmäla min penis som stulen. Världen är inte redo för min storhet. Precis som Gandhi och Usama kommer min storhet stå klar först långt efter min död.

Åck ni arma stackare som inte ser att min enorma penis sitter i mitt huvud. Inte mellan mina ben.


Egen feed-back

Vilken miss att skiva två inlägg om samma sak. I rad dessutom. Jag tror jag sov när jag skrev det första.

Jag är ändå bäst.

På för REM

Jag är den tröttaste människan i hela världen. Svältande barn i Burma, människor som lider av total sömnlöshet och George W Bs huvudbry om hur han skall undvika att starta en ny konflikt eller bara göra något tacky kan inte på långa vägar mäta sig med mitt behov av sömn.
Om jag fick välja skulle jag sova jämt. Lägga in mig på ett behandlingshem där någon matar och byter blöja utan att ifrågasätta eller se ner på mina behov. Jag skulle ligga och susa och drömma om den värld som aldrig fanns eller bara slippa tänka på Per Gessle och hans otroligt dåliga engelska uttal.

Nåväl, så är det inte och kommer heller inte att bli. Därför spenderade jag gårdagen med transport av mig själv, Saras familj och en gäng möbler från underbara Göteborg till Stockholm. Väl framme praktiskt taget slungades möblerna in i vårt hem för att sedan bege oss på en guidad tur, jag var guiden, genom huvudstaden och dess enorma tunnelbanesystem. De var mäkta imponerade av att tågen kom så nära perrongen varje gång vi stannade. Sedan shopping, matning, tillbaka för att installera och uppgradera allt hemma.

Nu skall jag smörja min pedanta sida genom att städa in i minsta detalj och sedan, ja, det blir väl till att sova lite.


Schlafen bitte

Till den mest trogna av mina läsare, mig själv, vill jag nu be om ursäkt för all innehållslöshet i de få sporadiska inlägg den senaste tiden. Tro nu för Guds skull inte att mitt LIV är innehållslöst för den sakens skull. Tvärt om, goda vänner, så  galopperar livet fram i en rasande fart vilket får till följd att mindre vässentliga saker, såsom uppdatering av blogg eller byte av trosor och tampong, får stå tillbaka.

Jag är nu så gott som fullärd inom polisyrket och kan avslöja vad som helst om kriminella tendenser och deras respektive kriminologiska teorier, polisära åtgärder och  aktivt säkerhetstänkande. Tyvärr har jag för tillfället overload av frågor och berättelser vilket lett till totalt ointresse i sådan vardagsartighet som att svara vid tilltal. Jag är trött och tänker försätta vara det tills jag inte längre är det.

Nu ska jag gå och sova. Fridens liljor.

Ode till Sara

Till dig, min bästa renaste käraste, tillägnar jag denna ode, denna serenad, denna dikt.

Kött

Jag älskar kött
Åh, vad gott
faktiskt allt som är dött
förutom Pol Pot

Men sen kom du
tillbaks igen
jag väntade i mer än sju... år
på dig min själens vän

Hur kunde jag mig innan klara?
bara frågan gör mig trött
åh min Sara
jag älskar dig mer än kött

Mycket mera mig

Åh Herre Gud, Sidharta och Moses.

Jag har under de senaste två dagarna varit fullkomligt omgiven av små små människor, även kända som bebisar. De har ploppat upp från ingenstans. Ur väggkontakter, genom brunnar på gatan och fallit rakt ner från himlen i mitt annars så bebisfria knä. Det är som att någon vill säga mig något. En liten stund trodde jag det var Sara, vilket jag härledde av stora blinkande hundögon som ömsom tittade på mig ömsom bebisen i mina armar och sedan sa; Ska inte vi ha en?
Senare under dagen har jag ändå konstaterat att det nog är något ännu större som genom en mild smekning på min biologiska klocka aktiverat min modersinstinkt som nu skriker för full hals; bär kjol, bär kjol!! Jag har hört att om man bär kjol så kan en penis lättare slinka in och således omvandla min livmoder från simpelt mensorgan till hem och kammare för min avkomma.

Jag vill därför tacka James Morris och Benjamin för denna nya strävan och insikt om en ny del av mig själv. När jag återvänder till Stockholm tror jag bestämt Monstret skall få agera provbebis i en vecka för att testa mina talanger. Hoppas han gillar pampers.

The return of the Qing

Imorgon bär det av med hela konungens hästartilleri. Jag beger mig till västkusten, till framsidan, till moderskeppet.
Jag kommer hem till Göteborg.

Så fuckin sweet. Vid min sida på varsin påhittad hingst har jag Sara och Skäggpolisen Andreas. Jag och Skägget skall på sk SAO, vilket det för övrigt inte heter längre - men det är aldrig fel att slänga med interna förkortningar,  vilket kort och gott innebär att vi skall sitta i baksätet på en polisbil med varsin neonfärgad väst med den förnedrande texten POLIS - UTBILDNING på, medan Sara skall spendera much needed tid med familjen. Det är alltså en uuunderbar dag och vecka jag har att se fram emot. Till råga på allt fyller min underbara mamma 51 imorgon. Jag är givetvis den bästa presenten hon kan få, men jag tror bestämt jag skall köpa henne lite chips och pommes också vilket hon vid sin förra födelsedag konstaterade att hon tyckte om - både en och flera gånger.

Jag vill för övrigt flika in såhär kvällen innan att jag vid de senaste besöken varit en smula besviken över uppslutningen på den obligatoriska parad som går genom staden till min heder då jag anländer. Nä pompa och ståt skall det vara. Flärd och överflöd. Spare no spences.

Im back.

Gådt

Följande saker är goda:

- Oreo´s
- Grädden till pannkakorna i restaurangen på PHS
- Knäckebröd med dillkaviar
- Saras mjuka läppar
- Katten Monstrets mjuka päls
- Torkade aprikoser (dock inte goda mot magen vilket de sägs vara. Stor varning för uppsväldhet och gaser)

Följande saker är inte så goda:

- Couscous
- Ålrens
- Svett/kryddlukt från okänd på tunnelbanan
- Paprika
- Tequila

Fys-ras

I svenska språket använder man sällan särskrivningar och bindestreck. Jag brukar gå så långt att jag utgår från att det aldrig sker. Jag kan för mitt liv inte komma på ett enda ord som ser bättre ut med bindestreck än utan.

Binde-streck
Bindestreck

Nej, långa ord är sexigt. Grunden till dessa insikter bottnar i ovanstående rubrik och valet jag stod inför när den skulle komponderas. Nog om det. Jag ville bara ursäkta mitt bindestreck.

Det rör sig om min fysik. Eller raset av min fysik. Eller jag är ju lika hunkig som vanligt men däremot kände jag att som den goda vän jag är så vill jag meddela alla er som jag någon gång brottat ner i förnedring eller slängt upp på axeln att nu har ni er chans att ta igen. När jag sitter här som en spetälsk i min soffa och knappt orkar trycka ner tangenterna. Ohhh, varje sekund är en kamp.

Andy, jag tänker särskilt på dig.

Självinsikt = stabilt psyke

Måhända att jag lät en smula upprörd och kanske tog i i hårdaste laget i mitt förra inlägg. Nu när den värsta ångesten har lagt sig inser jag, trots att frisören var den sämsta på jorden och att hon förtjänar att dö, att det finns värre saker. Jag antar att mitt problem är ett så kallat i-landsproblem. Ett problem man har för att man inte har några riktiga problem. Som att man inte hittar rätt fjärrkontroll eller att man inte har någon film att se på bio för man redan laddat ner alla eller att man redan köpt alla reajackor. Bland dessa och många andra skulle mitt hårproblem kunna passa in.

Men sen inser jag att jag är minst lika upprörd över att disken inte diskat sig själv, att katten inte matat sig själv, att toaletten inte spolat ner alla bajskorvar från förra användare (kan varit jag själv) och att jag blir helt och hållet svinförbannad över att jag inte hittade 2-litersplastpåsarna i skåpet. Det är då jag inser att det jag har är inget i-landsproblem. Det jag har stavas P M S.

Inget är i-land med det.

Jag ska knulla dig i röven

Jag har en svaghet.
Många tror inte det men jag har det. En enda svaghet. Jag är besatt av mitt hår. Inte på så vis att jag gillar att pilla lite sådär eller att det är viktigt att det ligger rätt. Mitt liv kretsar kring att det är helt PERFEKT. Jag är så noga med mitt hår att jag inte ens litar på att en frisör kan hantera det. Det händer cirka EN gång om året att jag beger mig på ett besök. Knäsvag och kallsvettig snubblar jag in och väl där tvingas jag prata om mig själv och mitt problem och förklara in i minsta detalj hur det skall vara. 
Idag var en sådan dag. Jag har sparat och sparat för att få till mitt crazy långa-korta-kontrast hår. 

Något går fel. Något går så jävla fel. Den jävla frisörfittan fattar inte ett ord av vad jag säger utan klipper jämt på kanterna och bort de "slitna topparna" vilka jag med stor möda klippt till på egen hand.  Saker som undercut, INTE jämt utan flikigt och absolut inte silkysmooth har aldrig passerat den megasvensktråkiga kvinnan i hela hennes liv. Hela min värld svartnar när jag ser människan ta tag i mitt sparade sidhår och klipper det rakt av. Håret som jag tagit i en fem gånger och sagt att hon ABSOLUUUT INTE får klippa. I efterhand kommer jag med hjälp av underbara Sara fram till att hon antaligen gick frisörgymnasiet i fuckin Bengtsfors eller dylikt för en 13 år sedan och inte uppdaterat sina frisyrer sedan dess.  Jag kom även fram till att jag hellre skulle blivit knullad i röven än bli klippt av henne igen.

Så därför tänker jag se till att knulla DIG i röven, jävla frisörjävel.

Östfronten - följande nytt

Som genom ett trollslag redovisar jag nedan de senaste dagarna händelser i hopp om att de skall inspirera eller avskräcka er, mina undersåtar, till liknande företag.

1. flytt från vidriga Hallonbergen/ Abra till underskön källarlägenhet i Hässelby
2. spenderat 456 miljoner kronor på möbler samt två hemkörningar av sådana
3. blivit lite friskare för att sedan hamna på dödsbädden (jag misstänker att min kropp inte riktigt uppskattade konstant flyttande, möbelinhandlande och annat skojeri i febertillstånd)
4. Oskar, 4 år, kommer på besök. Han knackar INTE innan han går in
5. Min underbara vän Tjockan kom på gästabud från Göteborg lagom till flyttning och hölls, till hennes förtret, vaken dygnet runt av katten Monstret
5. min underbara bästis Andys barn James Morris har ÄNTLIGEN behagat anlända till jordelivet vilket, mitt herrskap innebär att jag, jag är minsann numer faster.

Så så mina apor, upp i träná med er.



RSS 2.0