Psimpel psykologi
Inom psykologin så talas det om diverse teorier och teser beträffande människans beteenden, sociala mönster och olika stadier man kan befinna sig i under ett liv. Vi har det anala stadiet, självmordsteorin (det är faktiskt inte jag som hittat på den själv), jaget, detet och överjaget och många många fler.
Jag har i vilket fall, genom studier och analys, härlett fram några teorier of my own, av vilka ett urval presenteras i texten nedan.
Apstadiet - har inte riktigt kommit dit själv än men fick ändå åtnjuta en härlig dos idag när jag på ett avslappnat vis försökte sova lite i en av skolans många idrottshallar och en hel drös med män och en eller annan kvinna fick för sig att börja spela inomhusfotboll i samma hall. Detta stadium kännetecknas av spontana vrål, ologiskt och ryckigt rörelsemönster och gärna påtaglig svett- och fislukt.
Buss-syndromet - drabbar ALLA som beger sig ut i Stockholmstrafiken under arla timma och försöker ta sig på färdmedel av olika slag. Kännetecken är stora folksamlingar, stress, fösning och puttande och gärna tackla en gammal tant (vilka dock brukar vara de som kör de fulaste spelen själva) i jakten på en eftertraktad sittplats. Även här kan irrationella rörelsemönster och konstiga ljud i form av suckar och stön samt kast av det sk "onda ögat" utrönas.
När-skall-någon-ta-hand-om-mig-syndromet (även känt som När-är-det-min-tur-stadiet eller Anderssons sjukdom - efter dess upptäckare K Andersson) - drabbar alla människor någon gång under dagen och tar sig uttryck genom ångest över handlingslöshet, allmänt klagande för att maskera sina egna tillkortakommanden eller bara sporadiskt gnäll över det faktum att man någon gång föddes. Tidigare var syndromet uppdelat i flera andra sjukdomar typ alla-har-det-bättre-än-jag-sjukan, det-är-så-himla-synd-om-mig-för-jag-måste-tvätt-min-egen-tvätt-trauma eller jaja-barnet-i-afrika-har-det-ju-värre-åkomman. Dessa har efter forskning på senare år konstaterats vara avarter av samma syndrom, alltså ovan nämnda.
Jag själv har idag även drabbats av det-är-så-jävla-jobbigt-att-duscha-efter-träning-stadiet.
Jag har i vilket fall, genom studier och analys, härlett fram några teorier of my own, av vilka ett urval presenteras i texten nedan.
Apstadiet - har inte riktigt kommit dit själv än men fick ändå åtnjuta en härlig dos idag när jag på ett avslappnat vis försökte sova lite i en av skolans många idrottshallar och en hel drös med män och en eller annan kvinna fick för sig att börja spela inomhusfotboll i samma hall. Detta stadium kännetecknas av spontana vrål, ologiskt och ryckigt rörelsemönster och gärna påtaglig svett- och fislukt.
Buss-syndromet - drabbar ALLA som beger sig ut i Stockholmstrafiken under arla timma och försöker ta sig på färdmedel av olika slag. Kännetecken är stora folksamlingar, stress, fösning och puttande och gärna tackla en gammal tant (vilka dock brukar vara de som kör de fulaste spelen själva) i jakten på en eftertraktad sittplats. Även här kan irrationella rörelsemönster och konstiga ljud i form av suckar och stön samt kast av det sk "onda ögat" utrönas.
När-skall-någon-ta-hand-om-mig-syndromet (även känt som När-är-det-min-tur-stadiet eller Anderssons sjukdom - efter dess upptäckare K Andersson) - drabbar alla människor någon gång under dagen och tar sig uttryck genom ångest över handlingslöshet, allmänt klagande för att maskera sina egna tillkortakommanden eller bara sporadiskt gnäll över det faktum att man någon gång föddes. Tidigare var syndromet uppdelat i flera andra sjukdomar typ alla-har-det-bättre-än-jag-sjukan, det-är-så-himla-synd-om-mig-för-jag-måste-tvätt-min-egen-tvätt-trauma eller jaja-barnet-i-afrika-har-det-ju-värre-åkomman. Dessa har efter forskning på senare år konstaterats vara avarter av samma syndrom, alltså ovan nämnda.
Jag själv har idag även drabbats av det-är-så-jävla-jobbigt-att-duscha-efter-träning-stadiet.
Att göra och gjort
Idag skulle jag
- gå upp tidigt
- plugga hela dagen
- träna
- göra massa vettiga saker
- leva livet
idag har jag
- inte pluggat alls
- inte tränat
- inte levt livet
Istället har jag
- gått upp halv ett
- kollat 8 avsnitt Simpsons
- kollat 2 avsnitt Familyguy
- ätit chokladpudding
Jag älskar mig själv.
- gå upp tidigt
- plugga hela dagen
- träna
- göra massa vettiga saker
- leva livet
idag har jag
- inte pluggat alls
- inte tränat
- inte levt livet
Istället har jag
- gått upp halv ett
- kollat 8 avsnitt Simpsons
- kollat 2 avsnitt Familyguy
- ätit chokladpudding
Jag älskar mig själv.
Detta med att man ska göra allt själv
Nu skulle jag skriva ett fräckt inlägg om något viktigt när jag kom att tänka på hur störande det är att det ska ligga på mig hela tiden att uppdatera bloggjäveln. Vad är det med det? Har jag gjort något som lett till att jag står i skuld till er på något vis? Varför tar ni inte ert ansvar och uppdaterar lite själva så jag slipper någon gång. Tänk vad glad jag skulle bli. Jävligt dåligt. Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad bli jag. Allt allt allt ska man fixa själv. Ska något bli gjort, ja, då är det bara att göra det. För ingen ANNAN tänker ju göra det verkar det som. Seriöst, jag är för slaveri. Jag kan tycka att en slav är lika mycket värd som jag även om denne utför mina sysslor. För det viktigaste är att man har en god människosyn.
Well, jag får lägga detta på hyllan tills vidare för ingen annan verkar ju driva igenom mitt förslag. Sopor!
Nu ska jag gå och äta muffins som Sara bakat och dricka varm choklad som Sara gjort i köket som Sara diskat.
Peace.
Well, jag får lägga detta på hyllan tills vidare för ingen annan verkar ju driva igenom mitt förslag. Sopor!
Nu ska jag gå och äta muffins som Sara bakat och dricka varm choklad som Sara gjort i köket som Sara diskat.
Peace.
På för gungor
Jag har hittat min nya hobby. För alla er som inte besöker lekplatser så ofta kan jag nu komma med en uppmaning. Gör det! Det finns nämligen en leksak på vissa nyare sådana som är så fruktansvärt rolig. Det är som en gungbräda fast den är formad som ett upp och ner vänt V så man åker upp och ner SAMTIDIGT som man snurrar runt. Så sjukt roligt. Jag försöker dra med mig Sara varje kväll, för det är inte kul om man är ensam.
Skriver detta med exakt lite kiss i byxan efter alla skrattattacker jag just hade på ovan nämnda. Jag skall söka jobb som gungare på en sådan.
Skriver detta med exakt lite kiss i byxan efter alla skrattattacker jag just hade på ovan nämnda. Jag skall söka jobb som gungare på en sådan.
Sepe Ericsson
Fattig och dann var det en stor dag i somras då jag efter år av trånande äntligen kunde köpa mig en ny mobil. Eftersom jag haft exakt en ny mobil innan i hela mitt liv var detta dagen med stort D och jag hade länge spånat och googlat på tänkbara kandidater. Tänk er då min förbannade känsla när jag nu, exakt typ två månader senare, insett att min nya mobil är CP och att den har noll mottagning hela tiden. Dessutom är vibratorn kass - men det är en annan historia. Så nu står det enormt enerverande faktumet klart att jag måste lämna in skiten för att antaligen få vänta i en månad på att få den tillbaka för att en vecka senare konstatera att den fortfarande är mongo och att jag måste lämna in den IGEN och så kommer det hålla på till jag ger upp och helt enkelt köper en ny.
Dessutom verkar det som att noll mottagning är lika med noll samtal och således noll kommunikation med alla andra människor vilket landat i att jag inte längre har några vänner.
Det suger.
Dessutom verkar det som att noll mottagning är lika med noll samtal och således noll kommunikation med alla andra människor vilket landat i att jag inte längre har några vänner.
Det suger.
Birka Paradise
Skepp åhoj, goda vänner.
Här sitter numer en erfaren sjöbjörn med vind i seglen. Efter gemensamt beslut i klassen drog hälften av oss iväg på en sk blåljuskryssning (reservarad för personer med ett yrke där det inns någon form av siren inblandad, typ polis (=vi), brandmän eller ambulanspersonal) till Åland och ankaret på fartyget Birka Paradise hissades igår kväll vid 18-snåret. Exakt 18:01 samlades vi alla i baren där en överförfriskad Tina Leijonberg drog runt med micken i högsta hugg och intervjuade folk och sjöng skit om vart annat. Ribban laddes högt och runt 18:04 hade de första ölen svepts och halva gänget befann sig i den överklorerade bubbelpoolen under den artificiella solen bestående av en stark lampa.
Kvällen kantades sedan av mer alkohol, äckligt mycket mat och ÄCKLIGT mycket fulla apor och annat pack. Kvällen överlag var godkänd, men brist på människor - framför allt personer som jobbade med sk blåljusyrken, vilka istället ersatts av överförfriskade pensionärer - och SJUKT dålig musik vilken framfördes av en liten bög-DJ drog ner stämningen en aning. Vidare utövades hångel med alldeles för gamla kvinnor och självklart knull mellan diverse klasskamrater i hytten brevid. En eloge till alla er som på så många vis förgyllde resan till paradiset ombord på Paradise.
På det stora hela resulterade resan i enstaka skratt och insikten om alla människors äcklighet, framför allt när det kommer till fylla till sjöss samt ät-allt-du-vill-bufféer.
Tänk på barnen i Afrika era svin!
Här sitter numer en erfaren sjöbjörn med vind i seglen. Efter gemensamt beslut i klassen drog hälften av oss iväg på en sk blåljuskryssning (reservarad för personer med ett yrke där det inns någon form av siren inblandad, typ polis (=vi), brandmän eller ambulanspersonal) till Åland och ankaret på fartyget Birka Paradise hissades igår kväll vid 18-snåret. Exakt 18:01 samlades vi alla i baren där en överförfriskad Tina Leijonberg drog runt med micken i högsta hugg och intervjuade folk och sjöng skit om vart annat. Ribban laddes högt och runt 18:04 hade de första ölen svepts och halva gänget befann sig i den överklorerade bubbelpoolen under den artificiella solen bestående av en stark lampa.
Kvällen kantades sedan av mer alkohol, äckligt mycket mat och ÄCKLIGT mycket fulla apor och annat pack. Kvällen överlag var godkänd, men brist på människor - framför allt personer som jobbade med sk blåljusyrken, vilka istället ersatts av överförfriskade pensionärer - och SJUKT dålig musik vilken framfördes av en liten bög-DJ drog ner stämningen en aning. Vidare utövades hångel med alldeles för gamla kvinnor och självklart knull mellan diverse klasskamrater i hytten brevid. En eloge till alla er som på så många vis förgyllde resan till paradiset ombord på Paradise.
På det stora hela resulterade resan i enstaka skratt och insikten om alla människors äcklighet, framför allt när det kommer till fylla till sjöss samt ät-allt-du-vill-bufféer.
Tänk på barnen i Afrika era svin!
Fylla vs MSN
För att falla tillbaka på det tänkta temat med bloggen, neimlich livets mysterier och tänkbara orsaker till dessa, har jag nu samlat på mig lite frågor som behöver svar. Det har ju tyvärr visat sig att jag inte hade fullt så många frågor som jag tänkte mig när jag skrev överskriven på bloggen, så det har ju svävat ut åt lite alla möjliga håll och kanter. Något som inte tilltalar mig nämnvärt eftersom jag är en sk vän av ordning. Men skit i det nu.
Nummer 1
Efter att spenderat gårdagens kväll nykter i sällskap med onyktra konstaterade vi att konstiga saker som har med fylla att göra är dels att när man själv är nykter och andra är fulla så blir man på något mystiskt vis mer nykter än man skulle varit om de andra var nyktra. Det är som att man suger upp de fulla personernas nykterhet. Vidare har det visat sig att fyllor har en tendens att nå sin kulmen, inte på utestället när klockan är 12 utan, när man sitter på tunnelbana/ spårvagn/ vilsen på stig i skogen på väg hem. Som att fyllan känner av att nu vill jag bli nykter igen så jag kan sova gott och då, på ren djävulskap, river den av sitt värsta.
Nummer 2
Efter första dialogen på MSN på mycket länge ringde en liten igenkänningens klocka när det välkända två-ämnen-eller-fler-fenomentet drabbade oss efter bara några fraser.
Som ni märker har jag låtit orsaken till dessa fenomen bero, inte för att jag inte har svaret, utan för att jag anser att det är i detta fall upp till var och en att hitta.
Nummer 1
Efter att spenderat gårdagens kväll nykter i sällskap med onyktra konstaterade vi att konstiga saker som har med fylla att göra är dels att när man själv är nykter och andra är fulla så blir man på något mystiskt vis mer nykter än man skulle varit om de andra var nyktra. Det är som att man suger upp de fulla personernas nykterhet. Vidare har det visat sig att fyllor har en tendens att nå sin kulmen, inte på utestället när klockan är 12 utan, när man sitter på tunnelbana/ spårvagn/ vilsen på stig i skogen på väg hem. Som att fyllan känner av att nu vill jag bli nykter igen så jag kan sova gott och då, på ren djävulskap, river den av sitt värsta.
Nummer 2
Efter första dialogen på MSN på mycket länge ringde en liten igenkänningens klocka när det välkända två-ämnen-eller-fler-fenomentet drabbade oss efter bara några fraser.
Som ni märker har jag låtit orsaken till dessa fenomen bero, inte för att jag inte har svaret, utan för att jag anser att det är i detta fall upp till var och en att hitta.
And the winner is
Inledningsvis vill jag åter igen påtala att Jag ÄR verkligen inte rasist. Jag ser bara det roliga i saker. Historien kan börja...
Som den ansvarsfulla person jag är bestämde jag tillsammans med utvalda klassisar att gårdagens kväll skulle spenderas genom ett oerhört förkovrande. Rättgångsbalkens 23, 27 och 28 kapitel skulle dissekeras och memoreras inför dagens praktiska övningar i tillämpningen av just denna lagstiftning. Efter exakt 18 minuter avbröts de allvarsamma studierna till förmån för intag av snask och TV-tittande. Jag, som är en väldigt 70-talig person och inte har någon TV, mös i takt med de knäppande startljuden i skärmen som bara återfinns på en hederlig tjockTV. Kvällens program - inte helt oväntat - IDOL.
Efter som jag inte har TV och inte heller sett Idol nuvarande säsong var spänningen minst sagt på topp inför mötet med de nya deltagarna. Recensionerna tänker jag lämna åt bättre vetande, ty även om jag liksom alla andra var djupt inne i att risa och rosa så var ändå det en helt annan sak som fastnade i hjärtat.
Jag tänker givetvis på en avdeltagarna, eller närmare bestämt en av deltagarnas namn. Fatta att heta Sepideh. För att citera min goda vän och kollega Hedvig; Det låter som en könsjukdom.
-Du, jag måste berätta en sak....Jag har fått sepideh.
- Åh nej, inte du med...
Som den ansvarsfulla person jag är bestämde jag tillsammans med utvalda klassisar att gårdagens kväll skulle spenderas genom ett oerhört förkovrande. Rättgångsbalkens 23, 27 och 28 kapitel skulle dissekeras och memoreras inför dagens praktiska övningar i tillämpningen av just denna lagstiftning. Efter exakt 18 minuter avbröts de allvarsamma studierna till förmån för intag av snask och TV-tittande. Jag, som är en väldigt 70-talig person och inte har någon TV, mös i takt med de knäppande startljuden i skärmen som bara återfinns på en hederlig tjockTV. Kvällens program - inte helt oväntat - IDOL.
Efter som jag inte har TV och inte heller sett Idol nuvarande säsong var spänningen minst sagt på topp inför mötet med de nya deltagarna. Recensionerna tänker jag lämna åt bättre vetande, ty även om jag liksom alla andra var djupt inne i att risa och rosa så var ändå det en helt annan sak som fastnade i hjärtat.
Jag tänker givetvis på en avdeltagarna, eller närmare bestämt en av deltagarnas namn. Fatta att heta Sepideh. För att citera min goda vän och kollega Hedvig; Det låter som en könsjukdom.
-Du, jag måste berätta en sak....Jag har fått sepideh.
- Åh nej, inte du med...
