Så lever man som 26-åring i Sverige 2009
Rasist-Lillan
Här är berättelsen om Lillemor. Lillemor jobbar på Ica och är inte helt nöjd med livet. Lillemor är snaggad, gammal och ful och hennes bitterhet har börjat sippra ut genom alla kroppsöppningar. Lillemors favoritform av utlopp är att beklaga sig över alla invandrare som kommer till Sverige och tar alla jobb och dessutom alla bidrag man kan tänka sig. Dessa insikter delar hon mer än gärna med sina kunder.
Två gånger har jag själv drabbats av hennes patetiska försök att presentera sig själv i en bättre dager genom att klanka ner på andra genom uttalanden hon inte har några belägg eller insikter om. Båda gångerna har jag funnit mig själv utanför Ica med hakan vid bröstet och en puls på 5 miljoner. Hennes idioti gör mig så perplex att att jag varje gång blivit stum och inte sagt ett skit av allt en människa som Lillemor borde höra.
Lillemor, aka Rasist-Lillan, är en sådan människa som inte tar ansvar för sitt eget liv utan lägger över skulden för sitt nederlag på alla andra. Lillemor får representera alla as i världen som inte gör som Michael Jacksson skulle säga nämligen ta en titt i spegeln och make the change. Lillemors svaghet är det som gör att andra människor förtrycks, diskrimineras och att Sverigedemokraterna nästan fick plats i riksdagen.
Lillemor, det är dags att lyfta blicken nu. En gnutta självdistans och insikt och kanske även du har en chans att ta tillbaka din rättighet till respekt från dina medmänniskor.
Boot-ey
Beyonce har en oskön röst som är in your face.
Beyonce har dålig musiksmak och jag tvingas lyssna på den när jag befinner mig på stan bara för att hon är så nedrans populär.
Beyonce har en ful man. Om de nu fortfarande är gifta.
Beyonces man, om de nu fortfarande är gifta, har också dålig musiksmak.
Beyonce stönar när hon sjunger vilket är stötande för många människor. Det gör Beyonces eventuella man med.
Jag blir nervös när jag lyssnar på Beyonce. Jag blir arg när jag lyssnar på Beyonce. Jag skall aldrig mer lyssna på Beyonce.
Dessutom är Beyonce också ett jävla namn att ha.
Sepe Ericsson
Dessutom verkar det som att noll mottagning är lika med noll samtal och således noll kommunikation med alla andra människor vilket landat i att jag inte längre har några vänner.
Det suger.
Sepe Länstafik
Man kan tänka att lokaltrafiken borde inse vissa saker efter de 234 546 gånger som problemet uppstått. Exempel:
Västtrafik tycks bli lika förvånade varje år det kommer en millimeter snö och varenda spårvagn i staden tycks oduglig och sprängs i luften. Vidare verkar det vara ett direkt mål man har arbetat fram på fikarasten eller styrelsemötet eller var fan nu besluten fattas att på sommaren skall ACn stå på högsta värme så alla passagerare ombord dör av vätskebrist medan de som faktiskt överlevde får dö av köldskador på vintern när man vridit ner termostaten på lägsta temp.
SL verkar inte ha fattat det alla andra som befattar sig med dem gjort nämligen att varenda buss de har i trafik är försenad, oavsett tid på dygnet, och att de därför inte borde ange resvägar där det är tre minuter mellan bytena på sin satans reseplanerare. I morse gick jag hemifrån 06:40 och skulle befinna mig i god tid på skolans området 07:53. Var jag det? Nej, det var jag inte. Jag var framme 08:11 för någon hade bestämt att varje buss skulle anlända FYRA minuter efter utsatt tid, vilket innebar att det var minus en minut till nästa buss gick.
Jag vill med dessa ord bara förmedla till alla er miljöaktivister och andra fattiga därute. Ni är inte ensamma. Jag hatar också samåkning.
Svaret
Det finns ju flera tidigare indikationer på detta a.k.a Förintelsen, Rwanda, McDonalds und so weiter. Detta är dock det slutgiltiga beviset för de tidigare spekultationerna. Föreställ er en fattig människa utan tillgång till bil, läs undertecknad, som liksom alla andra människor behöver möbler från IKEA. Då denna människan inte har någon bil vilket redan konstaterats är det bara att konka för egen maskin. Två stolar av modellen större samt en enorm skohylla och andra småsaker på en totalvikt av cirka 28 kilo hivades upp på axeln av den fattiga människan och dennes sambo. Frågeställningen som ligger till grund för studien var därför Kommer det att tas hänsyn till detta bland de andra medresenärerna på vägen hem? Nej, för i helvete. Inte nog med att oändligt antal suckande missnöjesstön riktas åt de stackars konkarnas håll. Helst skall de små livet sparkas ner, trängas undan och framför allt skall man inte flytta sig för dem för att på något sätt underlätta den enorma bördan.
Så till alla er jävla as som befann sig på buss 567, pendeltåget mot Stockholm från Barkaby till Spånga och slutligen buss 119 - ni kan suga min röv. Usch, vad hände med lite fuckin solidaritet till en medmänniska.
PS. Svar till Marie; Nej, det kan ta lång tid innan man hittar rätt. Jakten gör dock lyckan att väl finna den så mycket större.
Egen feed-back
Jag är ändå bäst.
Jag ska knulla dig i röven
Många tror inte det men jag har det. En enda svaghet. Jag är besatt av mitt hår. Inte på så vis att jag gillar att pilla lite sådär eller att det är viktigt att det ligger rätt. Mitt liv kretsar kring att det är helt PERFEKT. Jag är så noga med mitt hår att jag inte ens litar på att en frisör kan hantera det. Det händer cirka EN gång om året att jag beger mig på ett besök. Knäsvag och kallsvettig snubblar jag in och väl där tvingas jag prata om mig själv och mitt problem och förklara in i minsta detalj hur det skall vara.
Idag var en sådan dag. Jag har sparat och sparat för att få till mitt crazy långa-korta-kontrast hår.
Något går fel. Något går så jävla fel. Den jävla frisörfittan fattar inte ett ord av vad jag säger utan klipper jämt på kanterna och bort de "slitna topparna" vilka jag med stor möda klippt till på egen hand. Saker som undercut, INTE jämt utan flikigt och absolut inte silkysmooth har aldrig passerat den megasvensktråkiga kvinnan i hela hennes liv. Hela min värld svartnar när jag ser människan ta tag i mitt sparade sidhår och klipper det rakt av. Håret som jag tagit i en fem gånger och sagt att hon ABSOLUUUT INTE får klippa. I efterhand kommer jag med hjälp av underbara Sara fram till att hon antaligen gick frisörgymnasiet i fuckin Bengtsfors eller dylikt för en 13 år sedan och inte uppdaterat sina frisyrer sedan dess. Jag kom även fram till att jag hellre skulle blivit knullad i röven än bli klippt av henne igen.
Så därför tänker jag se till att knulla DIG i röven, jävla frisörjävel.
Vilseledande trosvik
Väl inne i centralaste Stockholm med ett stadigt grepp om byxorna, vilka hade haft den goda smaken att glida ner både en och två gånger på vägen in, klampar jag in på första bästa HM för nödvändig kris-tros-shopping och finner mig ett par smakfulla vita med små svarta ränder på. Helt i min smak. Jag köper dem och skynda in i omklädningsrummet för att svida om. Up they go och åh så bra de sitter.... tycker jag enda till jag slänger en blick i den underbara se-dig-själv-bakifrån-spegeln. Vad finner jag på mina perfekta räddare i nöden-trosor om inte en stor fet jävla Hello Kitty-bild mitt på röven. Det är ju 69:50 man aldrig ser igen.
Jävla kuk-HM och deras vilkseledande trosvik.
Extrem kritik mot människor jag mött idag 2
Ett paket cigg tack säger Sara.
Den überfeta killen i kassan som fortfarande har kvar tonårsfinnarna tittar på mig, tittar på Sara, tittar på mig igen och säger Leg på båda... tack.
Jag tittade på honom en lång stund och svarar Du, jag ska inte ha några jävla cigg så jag tänker fan inte visa något leg.
Då kan jag tyvärr inte sälja svarar snorungen.
Jag som kände att jag ville ju inte gärna ställa till problem för min kära på grund av att kassören var en idiot rotar efter mycket om och men fram mitt körkort och böjer mig över kassan och trycker upp det i ögat på killen. Stämningen var lite stel.
Vi gick.
Jag kände att jag fått revansch - om än på fel person.
Extrem kritik mot människor jag mött idag 1
Du, jag har faktiskt betalt för det här besöket. Pengarna går till renhållning av dessa faciliteter och lön till de som håller rent, säger kvinnan.
Efter att jag mentalt tuppat av finner jag mig själv igen framför kvinnan med hakan nere vid knäna.
Du menar alltså att du tänker vägra mig tillträde till detta rum för att du betalt för ditt besök, säger jag. För att pengarna går till lön för städarna. Du menar alltså att du är den första människan på jorden som lyckats kombinera total snålhet med överdriven politisk korrekthet. Tror du på allvar att att just de pengarna du stoppar in i lådan brevid dörren går till arbetarnas lön. Självklart är det så att de går runt och tömmer dessa vid slutet av varje dag och delar upp alla femmor mellan varandra innan de skynda hem till sina 23 barn vilka har fått svälta på grund av alla de människor som liksom jag låtit bli att betala TREDJE gången de besöker toaletten för dagen. Låt gå för att betala för toalettebesök, kära du, men vad FAN får jag betalt för att stå här och titta på din fula nuna, jävla kärringjävel, svarar jag och knör mig förbi och in på toaletten...
... tyvärr gick det inte alls till så utan jag tittade på kvinnan med död i blicken och svarade MEN TACK ÄNDÅ som den fjortis hon antaligen trodde jag var och skyndade in på en annan toa. Vilket jag fick betala fem kronor för.
Hår-på-näsangubben och hans åthutning
Följande händelser äger rum mellan 16:55 och 17:03 söndagen den 3e augusti.
Efter en hejdundrande festlig Pridehelg beslutade jag och min trolovade att bege oss ut på en trevlig parutflykt med våra longboards och obligatorisk medhavd picnic. När vi lyckats ta oss så lång som 300 meter från hemmet kände vi att det äntligen var dags för den efterlängtade fikan. Vi slog oss ner i en underskön park och alldeles lagom till att vi tagit det första tuggan på våra goda äggmackor kom så det oundvikliga picnicregnet. Jag och trolovad, mest jag, sprang till skyddet av ett litet lusthus beläget vid lekplatsen intill. Åh så skönt. Väl inne slängde jag belåtet upp ena benet på lilla plankbordet och återupptog smaskandet. En man närmar sig. En gammal sådan som uppenbarligen är i behov av mänsklig kontakt och värme för han inleder det påtvingade samtalet med den klassiska - det regnar. Jo, det gör det ju sa vi och gör vårt bästa för att igonera gubbjäveln.
- TA NER FÖTTERNA FRÅN BORDET OCH SITT SOM FOOOOLK fortsätter den helt plötsligt megaförbannade gubben samtalet som helt plötsligt förvandlats till en så kallad tillrättavisning av hyfs. Jag kom på mig själv med munnen nere vid bröstkorgen och svarar
- Du menar de här tre sönderkarvade och uppeldade plankorna?
- SITT SOM FOOOOLK.
- Ja men kan inte du komma in här och visa mig hur det går till då sa jag för jag kunde inte låta bli att se det komiska i att gubben, som högst troligt trodde han gjorde samhället en tjänst genom att läxa upp två 15åriga pojkspolingar med sådan däringa sparkbräda dessutom i själva verket talade med en 25årig kvinna och hennes lesbiska älskare.
- TA NER FÖTTERNA INNAN JAG BLIR FÖRBANNAAAAAD. Jag tar ner foten. För även om jag inte vill ge honom rätt så har jag inte lust att hamna i handgemäng för sakens skull.
- SÅJA säger gubben och vänder sig för att gå - nöjd med sin insats.
- Ja det gäller ju att välja sina strider säger jag som inte vill ge honom den glädjen.
- JAG BLIR FÖRBANNAAAAAD ryter han igen.
- Jaja sa jag. Ha det så bra.
- JAG GÅR NÄR JAG VIIIIILL.
- Ja men hoppas det blir snart då svarar jag.
- HÅLL KLAFFEN säger gubben halvhögt och går iväg.
Jag och Sara skrattade i minst 45 minuter åt denna galning och framför allt den vippa av hår som han hade haft den goda smaken att anlägga längst ut på näsan. Sedan spenderade vi ytterliga 30 minuter åt att planera hur vi också skall lyckas bli sådana gamlingar som känner att det enda som ursäktar att de fortfarande upptar luft från oss andra är att de hutter med fingret och ger åthutningar åt allt och alla som inte är som det var förr.
Alla vill ha påsar
Alla tjatar om bilder med. Här är en bild:
Du vet vem du är. Satans bostadslösdissande katthatare.
Den chockerande insikten om min egen icke-perfektion
Under en perfekt morgonprommenad längs den otroligt vackra strandvägen på södermalm där jag gick och insöp livets underbarhet och alla små söta fågelungar och illaluktande tångarter såg jag plötsligt en liten flicka som satt och grät. Den lilla flickan var egentligen en ganska så mogen kvinna i 20-30slänget men hennes brutala gråt fick henne att framstå som ett litet litet flickebarn. Det lilla flickebarnet satt och pratade i telefon samtidigt som hon kved och snyftade. Jag själv som kom på avstånd talade även jag i telefon och hade gott om tid på mig att planera min ingång och räddning av den lilla genom en snäll klapp på kinden och några tröstande ord. Jag närmade mig den lilla och slog ner lite på takten för att inte skrämmas. Döm om min förvåning när jag plötsligt inser att jag passerat förbi den gråtande kvinnan utan den minsta antydan till hjälp eller tröst från min sida. Jag insåg strax därefter att jag faktiskt ursäktade mig med att a) hon ville nog inte bli störd b) det verkar så konstigt att gå förbi och sedan gå tillbaka (kan tyda på osäkerhet från min sida vilket med all säkerhet skulle uppmärksammats av andra förbipasserande=skamligt).
Efter en stunds kontemplerande över det hela insåg jag att detta har ju ta mig fan hänt förr. Så många gånger dessutom. Insikten om mitt bristande civilkurage och mod att trotsa den svenska alla-för-sig-själva-mentaliteten kom som ett brev på posten och genast kom nästa fråga. Om detta hänt så många gånger tidigare - hur kommer det sig då att jag var helt perfekt fram tills sekunderna innan min uteblivna hjälteinsats? Svaret är naturligtvis så simpelt som det alltid är, nämligen att det är så fruktansvärt bekvämt att utesluta och förtränga insikter om vår bristande person för att kunna upprätthålla den goda självbilden.
Jag känner dock att med detta erkännande i kombination med TANKEN på att hjälpa den lilla kraken så har jag kompenserat mitt snedsteg och nu, klockan 12:17, har jag återupprättat mig själv som ofelbar.
Puh.
Nummer ett på ute-listan
Då jag själv är ett ganska stor fan av just näspilleri tänker jag inte ta ställning mot just detta fenomen. Det vore ju onekligen som att skjuta sig själv i foten. Istället tänker jag rikta spotljuset på en snarlik och MINST lika intressant fråga, nämligen det här med spontana smackningar. Efter mycket om och men har jag konstaterat att det tyvärr saknas en godtycklig stavning av ljudet som uppstår när man suger luft mellan framtänderna samtidigt som man lägger underläppen för lite nu och då för att få till det eftersträvansvärda smackpruttljudet.
Mannen jag har i åtanke kryddade dessutom upplevelsen, vilken självklart inträffade på den ökända traumabanan, med att äta tandpetare och flisorna fann han det särskilt givande att strö runt sig som ett slags strössel. Det är inte alltid kul att vara en ofrivillig glass.
