Nummer ett på inne-listan
Ett rungande grattis och jippie för den nya FRA-lagen levereras nu från en ödmjuk granskad medborgare i det svenska samhället i cyberrymden.
Det känns så tryggt och bra och heligt och fenomenalt att alla onskefulla eventuella terrorister och organiserade brottslingar kommer åka dit så det slår och vi, det vanliga fotfolket, kan beskyddas. Vi och en och annan politiker kanske. Hoppas de släpper Nixon-banden i samband med redovisningen av denna nya inkränkning på svenssons privatliv.
Till denna gratulation och lyckönskning till de nya granskarna vill jag bara addera några avslutande ord;
självmordsbombare, Olof Palme, terrordåd, muslim, Jihâd, George Bush, ryssen kommer, truckflata, analsex, Säpo
...åh, snälla någon, make me stop
Det känns så tryggt och bra och heligt och fenomenalt att alla onskefulla eventuella terrorister och organiserade brottslingar kommer åka dit så det slår och vi, det vanliga fotfolket, kan beskyddas. Vi och en och annan politiker kanske. Hoppas de släpper Nixon-banden i samband med redovisningen av denna nya inkränkning på svenssons privatliv.
Till denna gratulation och lyckönskning till de nya granskarna vill jag bara addera några avslutande ord;
självmordsbombare, Olof Palme, terrordåd, muslim, Jihâd, George Bush, ryssen kommer, truckflata, analsex, Säpo
...åh, snälla någon, make me stop
Den chockerande insikten om min egen icke-perfektion
Det är verkligen fruktansvärt sorgligt när man upptäcker, eller konstaterar, egenskaper som strider mot ens uppfattning om total perfektion. Jag var helt perfekt fram till för två timmar sedan för då hände något, eller snarare så uteblev en händelse vilket starkt indikerar att jag har en brist.
Under en perfekt morgonprommenad längs den otroligt vackra strandvägen på södermalm där jag gick och insöp livets underbarhet och alla små söta fågelungar och illaluktande tångarter såg jag plötsligt en liten flicka som satt och grät. Den lilla flickan var egentligen en ganska så mogen kvinna i 20-30slänget men hennes brutala gråt fick henne att framstå som ett litet litet flickebarn. Det lilla flickebarnet satt och pratade i telefon samtidigt som hon kved och snyftade. Jag själv som kom på avstånd talade även jag i telefon och hade gott om tid på mig att planera min ingång och räddning av den lilla genom en snäll klapp på kinden och några tröstande ord. Jag närmade mig den lilla och slog ner lite på takten för att inte skrämmas. Döm om min förvåning när jag plötsligt inser att jag passerat förbi den gråtande kvinnan utan den minsta antydan till hjälp eller tröst från min sida. Jag insåg strax därefter att jag faktiskt ursäktade mig med att a) hon ville nog inte bli störd b) det verkar så konstigt att gå förbi och sedan gå tillbaka (kan tyda på osäkerhet från min sida vilket med all säkerhet skulle uppmärksammats av andra förbipasserande=skamligt).
Efter en stunds kontemplerande över det hela insåg jag att detta har ju ta mig fan hänt förr. Så många gånger dessutom. Insikten om mitt bristande civilkurage och mod att trotsa den svenska alla-för-sig-själva-mentaliteten kom som ett brev på posten och genast kom nästa fråga. Om detta hänt så många gånger tidigare - hur kommer det sig då att jag var helt perfekt fram tills sekunderna innan min uteblivna hjälteinsats? Svaret är naturligtvis så simpelt som det alltid är, nämligen att det är så fruktansvärt bekvämt att utesluta och förtränga insikter om vår bristande person för att kunna upprätthålla den goda självbilden.
Jag känner dock att med detta erkännande i kombination med TANKEN på att hjälpa den lilla kraken så har jag kompenserat mitt snedsteg och nu, klockan 12:17, har jag återupprättat mig själv som ofelbar.
Puh.
Under en perfekt morgonprommenad längs den otroligt vackra strandvägen på södermalm där jag gick och insöp livets underbarhet och alla små söta fågelungar och illaluktande tångarter såg jag plötsligt en liten flicka som satt och grät. Den lilla flickan var egentligen en ganska så mogen kvinna i 20-30slänget men hennes brutala gråt fick henne att framstå som ett litet litet flickebarn. Det lilla flickebarnet satt och pratade i telefon samtidigt som hon kved och snyftade. Jag själv som kom på avstånd talade även jag i telefon och hade gott om tid på mig att planera min ingång och räddning av den lilla genom en snäll klapp på kinden och några tröstande ord. Jag närmade mig den lilla och slog ner lite på takten för att inte skrämmas. Döm om min förvåning när jag plötsligt inser att jag passerat förbi den gråtande kvinnan utan den minsta antydan till hjälp eller tröst från min sida. Jag insåg strax därefter att jag faktiskt ursäktade mig med att a) hon ville nog inte bli störd b) det verkar så konstigt att gå förbi och sedan gå tillbaka (kan tyda på osäkerhet från min sida vilket med all säkerhet skulle uppmärksammats av andra förbipasserande=skamligt).
Efter en stunds kontemplerande över det hela insåg jag att detta har ju ta mig fan hänt förr. Så många gånger dessutom. Insikten om mitt bristande civilkurage och mod att trotsa den svenska alla-för-sig-själva-mentaliteten kom som ett brev på posten och genast kom nästa fråga. Om detta hänt så många gånger tidigare - hur kommer det sig då att jag var helt perfekt fram tills sekunderna innan min uteblivna hjälteinsats? Svaret är naturligtvis så simpelt som det alltid är, nämligen att det är så fruktansvärt bekvämt att utesluta och förtränga insikter om vår bristande person för att kunna upprätthålla den goda självbilden.
Jag känner dock att med detta erkännande i kombination med TANKEN på att hjälpa den lilla kraken så har jag kompenserat mitt snedsteg och nu, klockan 12:17, har jag återupprättat mig själv som ofelbar.
Puh.
Nummer ett på ute-listan
Med två, jag upprepar två, högst inspirerande inlägg från bloggkollegor angående frågan om näspillandets vara eller icke vara i allmänna utrymmen känner jag att det nu är dags för en uppföljare.
Då jag själv är ett ganska stor fan av just näspilleri tänker jag inte ta ställning mot just detta fenomen. Det vore ju onekligen som att skjuta sig själv i foten. Istället tänker jag rikta spotljuset på en snarlik och MINST lika intressant fråga, nämligen det här med spontana smackningar. Efter mycket om och men har jag konstaterat att det tyvärr saknas en godtycklig stavning av ljudet som uppstår när man suger luft mellan framtänderna samtidigt som man lägger underläppen för lite nu och då för att få till det eftersträvansvärda smackpruttljudet.
Mannen jag har i åtanke kryddade dessutom upplevelsen, vilken självklart inträffade på den ökända traumabanan, med att äta tandpetare och flisorna fann han det särskilt givande att strö runt sig som ett slags strössel. Det är inte alltid kul att vara en ofrivillig glass.
Då jag själv är ett ganska stor fan av just näspilleri tänker jag inte ta ställning mot just detta fenomen. Det vore ju onekligen som att skjuta sig själv i foten. Istället tänker jag rikta spotljuset på en snarlik och MINST lika intressant fråga, nämligen det här med spontana smackningar. Efter mycket om och men har jag konstaterat att det tyvärr saknas en godtycklig stavning av ljudet som uppstår när man suger luft mellan framtänderna samtidigt som man lägger underläppen för lite nu och då för att få till det eftersträvansvärda smackpruttljudet.
Mannen jag har i åtanke kryddade dessutom upplevelsen, vilken självklart inträffade på den ökända traumabanan, med att äta tandpetare och flisorna fann han det särskilt givande att strö runt sig som ett slags strössel. Det är inte alltid kul att vara en ofrivillig glass.
Resume av känslor och tillstånd
Livet består ju av en serie händelser och känslor kring dessa.
Vissa händelser utlöser mer påtagliga känslor än andra. Exempel på saker som får känslosamma påföljder:
Händelse
Semester i Göteborg
Känsla
Gemylig stämning med inslag av påmind saknad, kärlek och uppskattning av att ha ett eget liv.
Händelse
Lillebror gifter sig (innan man själv)
Känsla
Stolthet, upprymdhet och storslagen, pampig glädjeyra
Händelse
Tillbaka i Stockholm i lånad lägenhet som är ultralyxig, dvs bara de älskande paret utan störande andra
Känsla
Lättnad, frihet och oerhörd tacksamhet
Detta är ett utdrag ur de hormoner och elektroniska impulser som utgör mitt känsloliv. Its a grand life - så nu ska jag fira genom att klappa lite på någon av de fyra extremt håriga katterna som ingår i lägenhetspassningen.
Danska deckare
Danmark är bra. Rödnosade och glada i hågen och lite lätt invandrarfientliga tar hela folket mig med storm. Framför allt är Danmark bra på att producera spännande, nervkittlande, isande thrillerserier. Åh, så bra de är. Danka thrillerserier är som allra bäst när man vill fördriva tiden och få den att bli imorgon.
Imorgon är en fenomenal dag. Det har jag alltid tyckt. Men just imorgon är verkligen jättejävlafenomenal. Imorgon kommer the one the only superheta, undersköna, bedårande och så mycket mer kvinnan med K till en stad nära mig. Närmare bestämt samma stad.
När en person som man själv är hemma på släktbesök och andra förehavande i sin hemstad Göteborg kan saknaden efter denna kvinna bli för mäktig och överväldigande att bära. Då är det så himla bra när hon kommer.
Det tackar vi för. Det och danska deckare.
Imorgon är en fenomenal dag. Det har jag alltid tyckt. Men just imorgon är verkligen jättejävlafenomenal. Imorgon kommer the one the only superheta, undersköna, bedårande och så mycket mer kvinnan med K till en stad nära mig. Närmare bestämt samma stad.
När en person som man själv är hemma på släktbesök och andra förehavande i sin hemstad Göteborg kan saknaden efter denna kvinna bli för mäktig och överväldigande att bära. Då är det så himla bra när hon kommer.
Det tackar vi för. Det och danska deckare.
I väntan på bättre tider...
Människan är skapad med ett medfött behov av att känna sig betydelsefull. När man har något att göra är man betydelsefull. Man har ett mål. Man är någon.
Jag har inget att göra. Jag sitter och väntar på att tiden skall fortskrida till en sådan när jag HAR något att göra. Men helt sonika tog jag saken i egna händer - nej, jag fick ju inte tiden att gå fortare. Inte heller har jag skapat en tidsmaskin och förflyttat mig själv i tiden. Jag lade alla dessa mindre intressanta och framför allt relevanta uppgifter åt sidan och koncentrerade mig på nuet. Genom att kanalisera all min frustration och tristess till handlingskraft har jag således kommit fram till denna punkt.
Min alldeles egna blogg. Låt väl smaka!
