katarinalouise

Nu är det bara tre veckor till det är jul ungefär.

Jag och S firar genom att koka knäck, handla julklappar och totalt skita i allt som har med skola att göra - för min del. På söndag skall vi ha sk första adventsfest för att verkligen komma igång. Vi har det överlag otroligt bra. 

Beträffande min önskelista ser den ut som följer: 

- en miljon kronor
- ett hus av guld
- fred på jorden
- placering i Göteborg
- spermadonator som är snygg och smart (kanske inte just nu men för framtida bruk)
- bli utsedd till världens snyggaste människa
- få längre hår
- massa materiella ting
 

Så mina godingar. Då lyfter jag på hatten och tackar för mig för den här gången. På lördag går nämligen lasset tillbaka till Göteborg. Ja, eller inte helt. Jag och Hon-som-tar-min-fis Aaröe, vilket är Saras indiannamn, skall på en kortvisit i Sveriges riktiga huvudstad och kommer tillbaka först på måndag kväll. Men i mitt hjärta flyttar vi tillbaka på heltid.

Anledningen till denna räddande roadtrip är den stora händelsen att Andys gossebarn James Morris Holm på söndag beviljas inträde i Guds rike, aka himlen. Han skall alltså döpas. Byxorna är strukna, presenten är inhandlad och mascaran är lagd. Nu väntar vi bara på lördag förmiddag. Herregud vad underbart det skall bli.

Förutom detta väntar vi även på tomten, jullov och att mitt jävla hår någon gång skall växa ut. Det verkar som att det konstanta klippandet av det på något vis motverkar växandet.

So long.

Ta mig tusan - nu har det hänt igen. Jag är sjuuuuk.
Ett trauma. En synd skulle man kunna säga. Jag har ont exakt överallt och ligger och kvider som ett löv. Dock så har jag världens bästa kvinna vid min sida som om vartannat baddar min panna och springer till affären och köper halstabletter och snus till mig. 

Nu lagar hon mat. Hon är så fin. Jag undrar om jag skall passa på att fisa när jag sitter här i soffan innan jag går bort och pussar lite på henne. Skona henne liksom - för att hon är så bra. Ja, så får det blir. 

Krya på mig.  

Jag försöker allt som oftast inte rekommendera eller komma med personliga åsikter och smakråd om livets beståndsdelar men jag känner att jag tänker viga detta inlägg till några do´s and dont´s som det så klämmigt kallas inom bloggvärlden - eller jag har intalat mig detta i alla fall. Eftersom ni, mina läsare, är så ovana vid sådana här företeelser så tänkte jag guida er genom processen. Först skriver jag en lista på bra saker. Varje sak, plats eller händelse följs sedan av en kort motivering. Efter den bra listan kommer en lista över mindre bra saker. Varje sak, plats eller händelse följs sedan av en kort motivering.

PÅ

Morfar Ginko - ett riktigt gemytligt hak på södermalm med frän inredning och hippa människor vilket skapar en allmän jag-är-så-himla-lyckad-känsla 

Drottningholm - efter lite surfande på internet har jag insett att självaste Konungens sommarhem ligger inte mer än 25 minuter från vårt hem. Vi är i detta nu på väg ut genom dörren för att gå runt och gotta oss i slottsparken och leka Marie Antoinette


AV

Fittigt höstväder - motivering onödig

Avstånd,  framför allt Göteborgs påtagliga avstånd till Stockholm och vårt hus avstånd till tunnelbanan - jobbigt


Detta är vad jag kommit fram till efter 25 års forskning.

Jag vill bara meddela samtliga om att julen har kommit till Aaröe/Andersson familjen och att Sara i detta nu sitter och syr små lila tyghjärtan att hänga i granen.

Jesu födelse till mannakropp är en stor sak och vi borde alla komma samman och fira detta. Lila hjärtan, pepparkakor och lussekatter i en enda stor potpurri tillsammans med dans runt granen gör oss alla lyckliga - hur många självmord som än talar emot detta. 

Julen är glädjens tid och i den nya vindens anda faller detta mig väl på läppen. Så hoohoohoooo min vänner. Jag hoppas för er skull att ni varit snälla hela året och i och med inlägg har jag nu lyft ikeas monopol på att börja firandet ett halvår i förväg.

Efter moget övervägande vilket behäftades av en synnerligen bra lektion i mentalt förhållningssätt under dagen har jag nu beslutat mig för att det får vara nog. Det får vara nog med cynism, nog med självömkan, nog med depression och nog med allmänt jävla gnäll. Nej, ta mig tusan, det är en ny kvinna som sitter och skriver dessa rader. En kvinna invaggad i övertygelsen om att allt kommer nog lösa sig till slut. Det finns möjlighet till förändring och förbättring och framför allt att dessa möjligheter ligger i just min egna, i ert fall era, händer. Från och med nu tänker jag leta efter goda egenskaper hos mina värdiga medspelare i det som kallas livet, istället för att söka brister vilka jag snabbt övertalar mig själv om gör mig till bättre än dem. Jag skall vara blid, öm och ödmjuk. Varm och kvinnlig och framför allt så enormt himla god. Jag skall ta tag i ringarna som sprids på vattnet och omvandla dem från onskefulla tsunamis till behagliga kvällskluckande vågor med en tillhörande lätt bris.

Jag känner att jag med dessa ord även borde tala om att jag är fullt medveten att jag totalt fallit under PHS konformativa psykologi och att jag blivit ett får. Men det får det vara värt i äventyret att sprida glädje och lycka.

Jag är även medveten om att jag om exakt cirka tolv timmar kommer ha skrivit ett sjukt cyniskt, självömkande, deprimerat och allmänt jävla gnälligt inlägg om hur mycket livet suger.

Men, till dess mina vänner, frid varde med er.