På för pony-play
Jag känner att jag känner mig inspirerad. Kan det vara en fördröjd vårkänsla. Kanske fem veckors avhållsamhet. Ingen riktigt vet, det jag vet är dock att jag börjar ta mig en allvarlig funderare på att ändra inriktning från livssanningsförkunnare till det lite smalare fältet knullsanningsförkunnare. Modebloggar har man ju hört talas om. Liksom hälsobloggar. Nyhetsbloggar. Kattbloggar. Men inte en endaste knullblogg.
Jag kan inte riiiiktigt ta beslutet men jag tänker fan i mig prova på lite och börjar då med ett inspirerande inlägg om en spännande variant av BDSM, alla ni som någon gång sett Outsiders vet vad jag pratar om, just det, pony-play. Det är inte fullt så sodomistikst som det kan låta. Det handlar alltså inte om sex med ponnys utan det hela rörs sig om en slags sexlek där den dominanta personen bestämmer allt över den undergivna - vilken poserar som en pony. Denna person rastas, matas och rids med grimma och sadel helt på order av den andre. Så otroligt fantastiskt att leka häst hela dagen.
Giddelyhopp gott folk.
Jag kan inte riiiiktigt ta beslutet men jag tänker fan i mig prova på lite och börjar då med ett inspirerande inlägg om en spännande variant av BDSM, alla ni som någon gång sett Outsiders vet vad jag pratar om, just det, pony-play. Det är inte fullt så sodomistikst som det kan låta. Det handlar alltså inte om sex med ponnys utan det hela rörs sig om en slags sexlek där den dominanta personen bestämmer allt över den undergivna - vilken poserar som en pony. Denna person rastas, matas och rids med grimma och sadel helt på order av den andre. Så otroligt fantastiskt att leka häst hela dagen.
Giddelyhopp gott folk.
Tourettes Fantom
Sjukdomar är ju jättehemska. Vissa sjukdomar är värre än andra. Svinkopper är ju betydligt värre än säg en vanlig förkylning och aids är värre än svinkopper. Överst i sjukdomshierarkin ligger psykiska sjukdomar. Det är mycket MYCKET värre att ha en släng borderline än aids. Det vet alla. Den syndigaste av de psykiska sjukdomarna är Tourettes syndrom. På ett ställe som kallas Wikipedia som tydligen skall vara känt för att vara en säker informationskälla kan följande läsas:
Tourettes syndrom (TS) är en ärftlig neurologisk eller neurokemisk störning som kännetecknas av tics - ofrivilliga, hastiga, plötsliga rörelser, läten/ljud och uttryck som upprepas (vokala tics). Mer allmänt är denna funktionsstörning känd för de ofrivilliga socialt oaccepterade ord (svordomar, runda ord etcetera) som kan yttras (koprolali). Detta förekommer dock endast hos en mindre del (5-15 %) av gruppen med TS.
Tourettes syndrom är verkligen jätteroligt. Jag viftar redan nu med fredsflaggan mot de grupper i samhället som eventuellt känner att jag uttalar mig om något jag inte vet något om och som vet att det inte alls är roligt att säga KUKEN I FITTAN när man sitter på släktmiddag. Därför vill jag istället klargöra att det roliga är ju snarare det att vi har ett samhälle där stress eller andra psykiska problem tar sig uttryck genom något så dunkelt och förbjudet som fula ord.
För att hjälpa alla stackars satar med denna vidriga åkomma tänder jag nu dra mitt strå till stacken och sudda ut linjerna lite ytterligare mellan vad som är ok och inte. Om alla hela tiden gick runt och sade HEM OCH KNULLA ERA GRISAR när man ser ett älskande par eller KÖR UPP DEN I BRUNROSEN när en ung kvinna äter en glass så skulle ju Tourettarna inte längre kunna pekas ut. Så gott folk;
UT OCH SVÄR ERA FITTOR!!!
Ni kan kalla mig fantomen. Tourettes fantom.
Tourettes syndrom (TS) är en ärftlig neurologisk eller neurokemisk störning som kännetecknas av tics - ofrivilliga, hastiga, plötsliga rörelser, läten/ljud och uttryck som upprepas (vokala tics). Mer allmänt är denna funktionsstörning känd för de ofrivilliga socialt oaccepterade ord (svordomar, runda ord etcetera) som kan yttras (koprolali). Detta förekommer dock endast hos en mindre del (5-15 %) av gruppen med TS.
Tourettes syndrom är verkligen jätteroligt. Jag viftar redan nu med fredsflaggan mot de grupper i samhället som eventuellt känner att jag uttalar mig om något jag inte vet något om och som vet att det inte alls är roligt att säga KUKEN I FITTAN när man sitter på släktmiddag. Därför vill jag istället klargöra att det roliga är ju snarare det att vi har ett samhälle där stress eller andra psykiska problem tar sig uttryck genom något så dunkelt och förbjudet som fula ord.
För att hjälpa alla stackars satar med denna vidriga åkomma tänder jag nu dra mitt strå till stacken och sudda ut linjerna lite ytterligare mellan vad som är ok och inte. Om alla hela tiden gick runt och sade HEM OCH KNULLA ERA GRISAR när man ser ett älskande par eller KÖR UPP DEN I BRUNROSEN när en ung kvinna äter en glass så skulle ju Tourettarna inte längre kunna pekas ut. Så gott folk;
UT OCH SVÄR ERA FITTOR!!!
Ni kan kalla mig fantomen. Tourettes fantom.
Att anlägga en ribba
En kort notis från min chef som gett mig så mycket att tänkta på genom årens lopp. Nu senast bidrog mannen i fråga till min insikt i vad man skall säga om man VERKLIGEN vill få en kille att känna sig på topp. Det verkar vidare som att denna vetskap bidragit till att jag skulle kunna gå från att mycket sällan vilja ligga med män, till väldigt mycket oftare enbart för att få säga denna fras som är, och gör allt så mycket större.
Så mansliggare därute, när ni vill få till det så ser ni bara mannen i fråga djupt i ögonen och säger...
"Åh, du har en sån stor pjäs"
Tisdagar med Morr
Visst är det så att vissa roller man tilldelats i livet kommer man aaaaldrig ifrån. Spelar ingen roll hur mogen man än blir och hur många utbildningar man än går och hur många livsavgörande jag-har-funnit-mig-själv-händelser man genomlidigt. Den klassiska återträffen från högstadiet är ju ett ljuvligt exempel om hur svårt det är att verkligen bryta från gamla mönster när det väl tränger på. Jag menar snygg-Bengan och bröst-Lisa är ju alltid lika heta 20 år senare trots att Bengan tappat håret och Lisa tappat brösten ner till golvet. Mesar förblir mesar även om de avancerat till ansvarig familjemansstadiet någon gång under 20-årsåldern osv osv.
Själv är jag ju en sjukt mogen person. Jag är snäll och god och ser det allra bästa i var och varannan person (förutom den katthatande uthyreskvinnan som vägrade oss ett hem häromdagen - henne ser jag absolut inget bra i). Trots detta finns det vissa få, jag säger få, situationer när jag finner mig tillbaka på det primitiva apstadiet och bara vill kasta bananer och slita mitt hår. Situationen i tanke stavas lillasyster. I denna mest grundläggande av relationer tycks jag alltid dra det kortare strået och falerar gång på gång att dels bevisa för henne att jag är bäst, och dels se att även hon kan vara bra. Detta resulterade i att jag föregående tisdag fann mig själv storgråtandes och alldeles megaförbannad över det faktum att den lilla hade stulit, jag ni hörde rätt, min pincett. Det var då jag kom på mig själv med att inte riktigt uppfylla kraven för vad som kan anses normalt vid 25 års ålder.
Situationen är for the record löst nu. Plus att jag fick tillbaka stöldgodset.
och för de mindre litterära - en bild
Själv är jag ju en sjukt mogen person. Jag är snäll och god och ser det allra bästa i var och varannan person (förutom den katthatande uthyreskvinnan som vägrade oss ett hem häromdagen - henne ser jag absolut inget bra i). Trots detta finns det vissa få, jag säger få, situationer när jag finner mig tillbaka på det primitiva apstadiet och bara vill kasta bananer och slita mitt hår. Situationen i tanke stavas lillasyster. I denna mest grundläggande av relationer tycks jag alltid dra det kortare strået och falerar gång på gång att dels bevisa för henne att jag är bäst, och dels se att även hon kan vara bra. Detta resulterade i att jag föregående tisdag fann mig själv storgråtandes och alldeles megaförbannad över det faktum att den lilla hade stulit, jag ni hörde rätt, min pincett. Det var då jag kom på mig själv med att inte riktigt uppfylla kraven för vad som kan anses normalt vid 25 års ålder.
Situationen är for the record löst nu. Plus att jag fick tillbaka stöldgodset.
och för de mindre litterära - en bild
Alla vill ha påsar
Själv vill jag ha ett boende. Alternativt en påse att bo i. En som är större än det lilla lilla rummet hos tant Kol i Hallonbergen. En som är mjuk och ren och luktar gott och som har rum för både mig och Miss S. Även katten skall få plats. Gärna ett kök ska påsen ha med. Och så skall den vara billig.
Alla tjatar om bilder med. Här är en bild:
Du vet vem du är. Satans bostadslösdissande katthatare.
Alla tjatar om bilder med. Här är en bild:
Du vet vem du är. Satans bostadslösdissande katthatare.
There and back again
Det ligger i människans schizofrena natur att ständigt pendla mellan lycka och sorg, tristess och en känsla av total viktighet. Det är skrämmande säger jag er, hur fort pendeln svänger från en normal svensson-lycka till att man plötsligt finner sig själv på en parkbänk med blicken fastkilad på den lilla rutan asfalt som befinner sig mellan ens två fötter och ens tankar är låsta i till synes bottenlös förtvivlan och dispare.
Det är även skrämmande att alla människor i exakt hela världshistorien tycks kastas mellan dessa poler av känslor och att ingen fortfarande har kommit på en lösning på problemet. Nu kanske jag skall passa på att flika in att nej, jag har inte läst Dalai Lamas bok så jag kanske inte uttalar mig med exakt all fakta på bordet.
Det som är absolut mest skrämmande är dock det faktum att när man befinner sig där nere i avgrunden så krävs det så mycket som att byta rum och göra 10 armhävningar för att pendeln åter igen skall svänga. Det är då man känner att man har goda belägg för sina känslor.
Katarinalouise feat. Sara
Kära läsare (alla 3),
vilket ni redan konstaterat genom ert flitiga läsande är syftet med min sida att kartlägga alla de händelser och känslor som ingår i ett liv för att på så vis på ett smart och avväpnande vis leverera sanningen och meningen med vår existens i dessa jordakroppar.
Genomgående är våra känslor mångfaceterade och svåra att bena ut i ett enkelt orsak och verkan-samband, men det finns en känsla som övervinner alla. Inte bara genom den ofantliga härlighet känslan jag talar om besitter utan även det faktum att den är den enda av alla känslor som slår undan benen på en och faktiskt får det att kännas helt okej att just detta sker. Jag talar givetvis om den alltid lika tvistade, hyllade och livsavgörande kärleken.
Jag kan inte längre fortsätta min bana som livssanningsförkunnande bloggare om jag inte omgående introducerar den människan som får mitt liv att kännas värt. Som får mig att vilja vara en bättre människa och söka mig bakom alla uppenbara fasader och istället se saker för vad de verkligen är. Som får mig att gå från flopp till flipp och som framför allt fyller mig med den renaste, mest obestridliga underbarhet och värme en människa kan få. Mitt herrskap, jag ger er Sara. Eller jag ger er henne verkligen inte för jag tänker ha henne alldeles för mig själv. Men jag ger er vetskap om hennes excistens och det, det är allt ni behöver.
Med detta vill jag utbringa en skål i din ära;
för att du är ren men ändå dirty
för att du är lättsam men ändå den djupaste
för att du ger mig vad jag behöver och samtidigt tar bort det som tynger mig
för att du väntade och för att du vågade när det väl bar av
för att du är du och för att du får mig att vara jag
sedan alltid och för evigt din
vilket ni redan konstaterat genom ert flitiga läsande är syftet med min sida att kartlägga alla de händelser och känslor som ingår i ett liv för att på så vis på ett smart och avväpnande vis leverera sanningen och meningen med vår existens i dessa jordakroppar.
Genomgående är våra känslor mångfaceterade och svåra att bena ut i ett enkelt orsak och verkan-samband, men det finns en känsla som övervinner alla. Inte bara genom den ofantliga härlighet känslan jag talar om besitter utan även det faktum att den är den enda av alla känslor som slår undan benen på en och faktiskt får det att kännas helt okej att just detta sker. Jag talar givetvis om den alltid lika tvistade, hyllade och livsavgörande kärleken.
Jag kan inte längre fortsätta min bana som livssanningsförkunnande bloggare om jag inte omgående introducerar den människan som får mitt liv att kännas värt. Som får mig att vilja vara en bättre människa och söka mig bakom alla uppenbara fasader och istället se saker för vad de verkligen är. Som får mig att gå från flopp till flipp och som framför allt fyller mig med den renaste, mest obestridliga underbarhet och värme en människa kan få. Mitt herrskap, jag ger er Sara. Eller jag ger er henne verkligen inte för jag tänker ha henne alldeles för mig själv. Men jag ger er vetskap om hennes excistens och det, det är allt ni behöver.
Med detta vill jag utbringa en skål i din ära;
för att du är ren men ändå dirty
för att du är lättsam men ändå den djupaste
för att du ger mig vad jag behöver och samtidigt tar bort det som tynger mig
för att du väntade och för att du vågade när det väl bar av
för att du är du och för att du får mig att vara jag
sedan alltid och för evigt din
Och så kom Kenneth
Föreställ er, gott folk, följande scenario;
lördagskväll, timmen är sen, du närmar dig en spårvagnskur för att ta tricken hem till en skön säng. I takt med att du kommer närmare ser du till din förtjusning att där, mellan staketet ut mot vägen och papperskorgen, står en överförfriskad man och svajar fram och tillbaka med ena handen stadigt placerad mot staketet och den andra fumlandes med vad jag bara kan anta är hans manslem. Nej, jag kan redan nu lätta era bekymrade sinnen med att förtälja att han ägnade sig icke åt egenälskog utan det klassiska på-väg-hem-men-hinner-inte-vänta-så-jag-kissar-vid-hållplatsen-kisset. Med en suck går jag förbi och stegar in i kuren för att undvika kissmannen och tittar på tabellen. Så som det ligger i en överförfriskad man som kissar på hållplatsens natur kommer han efter och sätter sig på bänken. Jag står kvar vid tabellen. Inom loppet av 10 sekunder kommer så den oundvikliga tidpunken då han avancerar från att vara en okänd kissman till att bli en känd kissman. Han börjar nämligen tilltala undertecknad.
När mannen, som presenterar sig som Kenneth och sedan frågar efter mitt namn suckar och ser ledsen ut finner jag mig plötsligt vid ett vägskäl. Jag kan a) ignorera den äckliga kissmannen eller b) möta en medmänniska som uppenbarligen sträcker ut en hand. Efter en minst sagt ogivande social afton beslutar jag mig helt sonika för att slå mig ner brevid mannen och hör mig själv ställan frågan; Men Kenneth, vad är det som är fel?
Det visade sig att Kenneth var kär i en tjej och visste inte om hon var kär tillbaka. Det visade sig även att Kenneth var det bästa sociala bidraget till min kväll och att både han och jag gick otroligt mycket gladare från vårt möte. Kenneth visade mig vägen tillbaka till en tro på bandet som finns mellan alla människor och hur den ensamhet vi alla känner kan botas med ett kort samtal med en främling. Det visar sig även även mer och mer att ingen är egentligen en främling.
Tack Kenneth.
lördagskväll, timmen är sen, du närmar dig en spårvagnskur för att ta tricken hem till en skön säng. I takt med att du kommer närmare ser du till din förtjusning att där, mellan staketet ut mot vägen och papperskorgen, står en överförfriskad man och svajar fram och tillbaka med ena handen stadigt placerad mot staketet och den andra fumlandes med vad jag bara kan anta är hans manslem. Nej, jag kan redan nu lätta era bekymrade sinnen med att förtälja att han ägnade sig icke åt egenälskog utan det klassiska på-väg-hem-men-hinner-inte-vänta-så-jag-kissar-vid-hållplatsen-kisset. Med en suck går jag förbi och stegar in i kuren för att undvika kissmannen och tittar på tabellen. Så som det ligger i en överförfriskad man som kissar på hållplatsens natur kommer han efter och sätter sig på bänken. Jag står kvar vid tabellen. Inom loppet av 10 sekunder kommer så den oundvikliga tidpunken då han avancerar från att vara en okänd kissman till att bli en känd kissman. Han börjar nämligen tilltala undertecknad.
När mannen, som presenterar sig som Kenneth och sedan frågar efter mitt namn suckar och ser ledsen ut finner jag mig plötsligt vid ett vägskäl. Jag kan a) ignorera den äckliga kissmannen eller b) möta en medmänniska som uppenbarligen sträcker ut en hand. Efter en minst sagt ogivande social afton beslutar jag mig helt sonika för att slå mig ner brevid mannen och hör mig själv ställan frågan; Men Kenneth, vad är det som är fel?
Det visade sig att Kenneth var kär i en tjej och visste inte om hon var kär tillbaka. Det visade sig även att Kenneth var det bästa sociala bidraget till min kväll och att både han och jag gick otroligt mycket gladare från vårt möte. Kenneth visade mig vägen tillbaka till en tro på bandet som finns mellan alla människor och hur den ensamhet vi alla känner kan botas med ett kort samtal med en främling. Det visar sig även även mer och mer att ingen är egentligen en främling.
Tack Kenneth.
Mer bajs åt folket
Mina damer och herrar, det är hög tid att jag presenterar min alldeles underbara bästa vän Andy. Andy som egentligen heter något annat (det är viktigt att skydda den enskilda individen såhär i FRA-tider) är en förträfflig man. Andy har så himlikans många fina kvalitéer och egenskaper. Han är snygg och snäll och rolig och skall snart få barn, vilket även tyder på god säd. Allt detta sammantaget har Andy dock en sak som vida överträffar de andra. Andys liv är nämligen kantat av något så otroligt roligt och banalt som bajs.
Bajs är Andys livstema - om än något ofrivilligt. Historierna fyllda med dessa livets rester tycks aldrig sina och även om mannen i strålkastarljuset inte alltid själv är målet för händelsen så omges hans liv av släktingar, vänner och bekanta som ständigt bidrar till nya anekdoter och ljusglimtar.
För detta vill jag tacka dig min käraste av vänner för att du ständigt bidrar till skratt och den obestridliga lycka som bajs faktiskt innebär.
Med detta sagt skall jag nu hasta till WC och unna mig en 2a.
