And the winner is
Inledningsvis vill jag åter igen påtala att Jag ÄR verkligen inte rasist. Jag ser bara det roliga i saker. Historien kan börja...
Som den ansvarsfulla person jag är bestämde jag tillsammans med utvalda klassisar att gårdagens kväll skulle spenderas genom ett oerhört förkovrande. Rättgångsbalkens 23, 27 och 28 kapitel skulle dissekeras och memoreras inför dagens praktiska övningar i tillämpningen av just denna lagstiftning. Efter exakt 18 minuter avbröts de allvarsamma studierna till förmån för intag av snask och TV-tittande. Jag, som är en väldigt 70-talig person och inte har någon TV, mös i takt med de knäppande startljuden i skärmen som bara återfinns på en hederlig tjockTV. Kvällens program - inte helt oväntat - IDOL.
Efter som jag inte har TV och inte heller sett Idol nuvarande säsong var spänningen minst sagt på topp inför mötet med de nya deltagarna. Recensionerna tänker jag lämna åt bättre vetande, ty även om jag liksom alla andra var djupt inne i att risa och rosa så var ändå det en helt annan sak som fastnade i hjärtat.
Jag tänker givetvis på en avdeltagarna, eller närmare bestämt en av deltagarnas namn. Fatta att heta Sepideh. För att citera min goda vän och kollega Hedvig; Det låter som en könsjukdom.
-Du, jag måste berätta en sak....Jag har fått sepideh.
- Åh nej, inte du med...
Som den ansvarsfulla person jag är bestämde jag tillsammans med utvalda klassisar att gårdagens kväll skulle spenderas genom ett oerhört förkovrande. Rättgångsbalkens 23, 27 och 28 kapitel skulle dissekeras och memoreras inför dagens praktiska övningar i tillämpningen av just denna lagstiftning. Efter exakt 18 minuter avbröts de allvarsamma studierna till förmån för intag av snask och TV-tittande. Jag, som är en väldigt 70-talig person och inte har någon TV, mös i takt med de knäppande startljuden i skärmen som bara återfinns på en hederlig tjockTV. Kvällens program - inte helt oväntat - IDOL.
Efter som jag inte har TV och inte heller sett Idol nuvarande säsong var spänningen minst sagt på topp inför mötet med de nya deltagarna. Recensionerna tänker jag lämna åt bättre vetande, ty även om jag liksom alla andra var djupt inne i att risa och rosa så var ändå det en helt annan sak som fastnade i hjärtat.
Jag tänker givetvis på en avdeltagarna, eller närmare bestämt en av deltagarnas namn. Fatta att heta Sepideh. För att citera min goda vän och kollega Hedvig; Det låter som en könsjukdom.
-Du, jag måste berätta en sak....Jag har fått sepideh.
- Åh nej, inte du med...
Mitt liv i Amanda
Min högsta önskan, precis som alla andra bloggare, är att hamna på den eftersträvansvärda mest aktiva-listan. Eller som Amanda - mitt liv i en komedi skulle summera sin egen blogg på ett utfylligt och genomtänkt vis;
INNEHÅLLSLÖS (eventuellt med en felroterad bild på en bulle)
Åh Amanda, om du ändå vore min.
På för pony-play
Jag känner att jag känner mig inspirerad. Kan det vara en fördröjd vårkänsla. Kanske fem veckors avhållsamhet. Ingen riktigt vet, det jag vet är dock att jag börjar ta mig en allvarlig funderare på att ändra inriktning från livssanningsförkunnare till det lite smalare fältet knullsanningsförkunnare. Modebloggar har man ju hört talas om. Liksom hälsobloggar. Nyhetsbloggar. Kattbloggar. Men inte en endaste knullblogg.
Jag kan inte riiiiktigt ta beslutet men jag tänker fan i mig prova på lite och börjar då med ett inspirerande inlägg om en spännande variant av BDSM, alla ni som någon gång sett Outsiders vet vad jag pratar om, just det, pony-play. Det är inte fullt så sodomistikst som det kan låta. Det handlar alltså inte om sex med ponnys utan det hela rörs sig om en slags sexlek där den dominanta personen bestämmer allt över den undergivna - vilken poserar som en pony. Denna person rastas, matas och rids med grimma och sadel helt på order av den andre. Så otroligt fantastiskt att leka häst hela dagen.
Giddelyhopp gott folk.
Jag kan inte riiiiktigt ta beslutet men jag tänker fan i mig prova på lite och börjar då med ett inspirerande inlägg om en spännande variant av BDSM, alla ni som någon gång sett Outsiders vet vad jag pratar om, just det, pony-play. Det är inte fullt så sodomistikst som det kan låta. Det handlar alltså inte om sex med ponnys utan det hela rörs sig om en slags sexlek där den dominanta personen bestämmer allt över den undergivna - vilken poserar som en pony. Denna person rastas, matas och rids med grimma och sadel helt på order av den andre. Så otroligt fantastiskt att leka häst hela dagen.
Giddelyhopp gott folk.
Att anlägga en ribba
En kort notis från min chef som gett mig så mycket att tänkta på genom årens lopp. Nu senast bidrog mannen i fråga till min insikt i vad man skall säga om man VERKLIGEN vill få en kille att känna sig på topp. Det verkar vidare som att denna vetskap bidragit till att jag skulle kunna gå från att mycket sällan vilja ligga med män, till väldigt mycket oftare enbart för att få säga denna fras som är, och gör allt så mycket större.
Så mansliggare därute, när ni vill få till det så ser ni bara mannen i fråga djupt i ögonen och säger...
"Åh, du har en sån stor pjäs"
