katarinalouise

Följande händelser äger rum mellan 16:55 och 17:03 söndagen den 3e augusti.

Efter en hejdundrande festlig Pridehelg beslutade jag och min trolovade att bege oss ut på en trevlig parutflykt med våra longboards och obligatorisk medhavd picnic. När vi lyckats ta oss så lång som 300 meter från hemmet kände vi att det äntligen var dags för den efterlängtade fikan. Vi slog oss ner i en underskön park och alldeles lagom till att vi tagit det första tuggan på våra goda äggmackor kom så det oundvikliga picnicregnet. Jag och trolovad, mest jag, sprang till skyddet av ett litet lusthus beläget vid lekplatsen intill. Åh så skönt. Väl inne slängde jag belåtet upp ena benet på lilla plankbordet och återupptog smaskandet. En man närmar sig. En gammal sådan som uppenbarligen är i behov av mänsklig kontakt och värme för han inleder det påtvingade samtalet med den klassiska - det regnar. Jo, det gör det ju sa vi och gör vårt bästa för att igonera gubbjäveln.

- TA NER FÖTTERNA FRÅN BORDET OCH SITT SOM FOOOOLK fortsätter den helt plötsligt megaförbannade gubben samtalet som helt plötsligt förvandlats till en så kallad tillrättavisning av hyfs. Jag kom på mig själv med munnen nere vid bröstkorgen och svarar
- Du menar de här tre sönderkarvade och uppeldade plankorna?
- SITT SOM FOOOOLK.
- Ja men kan inte du komma in här och visa mig hur det går till då sa jag för jag kunde inte låta bli att se det komiska i att gubben, som högst troligt trodde han gjorde samhället en tjänst genom att läxa upp två 15åriga pojkspolingar med sådan däringa sparkbräda dessutom i själva verket talade med en 25årig kvinna och hennes lesbiska älskare.
- TA NER FÖTTERNA INNAN JAG BLIR FÖRBANNAAAAAD. Jag tar ner foten. För även om jag inte vill ge honom rätt så har jag inte lust att hamna i handgemäng för sakens skull.
- SÅJA säger gubben och vänder sig för att gå - nöjd med sin insats.
- Ja det gäller ju att välja sina strider säger jag som inte vill ge honom den glädjen.
- JAG BLIR FÖRBANNAAAAAD ryter han igen. 
- Jaja sa jag. Ha det så bra.
- JAG GÅR NÄR JAG VIIIIILL.
- Ja men hoppas det blir snart då svarar jag.
- HÅLL KLAFFEN säger gubben halvhögt och går iväg.

Jag och Sara skrattade i minst 45 minuter åt denna galning och framför allt den vippa av hår som han hade haft den goda smaken att anlägga längst ut på näsan. Sedan spenderade vi ytterliga 30 minuter åt att planera hur vi också skall lyckas bli sådana gamlingar som känner att det enda som ursäktar att de fortfarande upptar luft från oss andra är att de hutter med fingret och ger åthutningar åt allt och alla som inte är som det var förr.