katarinalouise

Åh Herre Gud, Sidharta och Moses.

Jag har under de senaste två dagarna varit fullkomligt omgiven av små små människor, även kända som bebisar. De har ploppat upp från ingenstans. Ur väggkontakter, genom brunnar på gatan och fallit rakt ner från himlen i mitt annars så bebisfria knä. Det är som att någon vill säga mig något. En liten stund trodde jag det var Sara, vilket jag härledde av stora blinkande hundögon som ömsom tittade på mig ömsom bebisen i mina armar och sedan sa; Ska inte vi ha en?
Senare under dagen har jag ändå konstaterat att det nog är något ännu större som genom en mild smekning på min biologiska klocka aktiverat min modersinstinkt som nu skriker för full hals; bär kjol, bär kjol!! Jag har hört att om man bär kjol så kan en penis lättare slinka in och således omvandla min livmoder från simpelt mensorgan till hem och kammare för min avkomma.

Jag vill därför tacka James Morris och Benjamin för denna nya strävan och insikt om en ny del av mig själv. När jag återvänder till Stockholm tror jag bestämt Monstret skall få agera provbebis i en vecka för att testa mina talanger. Hoppas han gillar pampers.