Vetskap
Man vet att man inte har något liv när dagens största händelse består av att diska.
Man vet även att i Landet Lagom finns det inget som helst lagom med temperaturen.
Man vet att man snart skall få mensEN när man börjar svettas extremt efter att ha sträckt sig efter en penna.
Man vet till sist att man är för lat när man börjar få liggsår i röven till följd av överdriven soffsittning.
Bot mot tristess
Jag lider av problemet att jag emellanåt är världens mest uttråkade människa. Måhända, säger vissa, att det beror på lathet. Andra hävdar att jag tänker för mycket och således även tänker väldigt mycket på hur tråkigt jag har det vilket direkt leder till ytterligare tristess. Vissa människor, däribland min mamma, kommer även med konkreta tips och råd på hur jag skall lösa själva problemet. Ett sådant tips, som hon gav mig när jag inte bara var uttråkad utan också rejält deprimerad, var att gå och köpa frukt.
Jag, som ju ändå är en människa som förespråkar personlig utveckling och värderar kritik och feed-back, lyssnar på dessa människor och undrar hur jag skall använda mig av dessa insikter för att få roligare. Nu när jag har vridit och vänt på minsta beståndsdel av problement, alltså jag själv, har jag kommit fram till följande botemedel (feel free att använda er av dem ni med):
1. städa - man känner sig aldrig så duktig som när man städat. Den duktiga känslan tar bort den tråkiga.
2. planera att titta på porr - jag som inte tittar på porr och inte heller gillar det särskilt mycket ser det som en utmaning att en dag faktiskt kunna ta mig igenom en hel p-rulle. Det kräver mycket energi i den mentala förberedelsen och tristessen = borta.
3. äta jättemycket godis - det dåliga samvetet tar över tristesstankar.
Alla ni som är sådär nöjda och allerta så man nästan spyr - ni är välkomna med era tips. Tänk bara på att handla frukt-tipset redan är noterat.
Mitt nya liv
Efter att ha samspråkat med flera, men framför allt en, av mina god vänner om ämnet "mitt nya liv" varje dag i över ett år har jag konstaterat följande;
- mitt nya liv börjar alltid på en måndag
- mitt nya liv handlar alltid om att vara bättre och aldrig sämre
- mitt nya liv innebär ofta mindre fett, alkohol och mer plugg
- mitt nya liv är en utopi som bottnar i ett samhälle där att vara sig själv aldrig är bra nog
- mitt nya liv varar sällan längre än till måndag eftermiddag
Mitt nya liv innebär härmed att jag inte skall förändra ett dugg.
- mitt nya liv börjar alltid på en måndag
- mitt nya liv handlar alltid om att vara bättre och aldrig sämre
- mitt nya liv innebär ofta mindre fett, alkohol och mer plugg
- mitt nya liv är en utopi som bottnar i ett samhälle där att vara sig själv aldrig är bra nog
- mitt nya liv varar sällan längre än till måndag eftermiddag
Mitt nya liv innebär härmed att jag inte skall förändra ett dugg.
Pros and cons med livet
Det är jävligt av att man inte kan känna sig hemma i sin hemstad. Det är dock mycket på att man istället kan vara hemma i en persons närhet.
Det är kasst att vara ledsen medan det är sweet att ta sig ur det.
Det är sjukt b att julgodis överlag är jävligt äckligt, medan det är bra att julen är över och man kan återgå till härligt småsnask.
Det suger med folk som inte säger "god fortsättning" tillbaka när man träffar dem ute i skogen medan det ger en skön samhörighet när man bondar med pälsdamer på Åhléns parfymavdelning.
Det är inte så gött när man blottar sin själ på internet medan det är fuckin great att man kan göra det med distans och humor.
Det värsta är när man lägger sin skit på någon som inte förtjänar det och det bästa är när den personen finns kvar ändå.
Det är kasst att vara ledsen medan det är sweet att ta sig ur det.
Det är sjukt b att julgodis överlag är jävligt äckligt, medan det är bra att julen är över och man kan återgå till härligt småsnask.
Det suger med folk som inte säger "god fortsättning" tillbaka när man träffar dem ute i skogen medan det ger en skön samhörighet när man bondar med pälsdamer på Åhléns parfymavdelning.
Det är inte så gött när man blottar sin själ på internet medan det är fuckin great att man kan göra det med distans och humor.
Det värsta är när man lägger sin skit på någon som inte förtjänar det och det bästa är när den personen finns kvar ändå.
Det blåste snabbt förbi
Det har gått två minuter sedan mitt förra inlägg och jag känner mig redan lite äcklig.
Det blåser nya vindar
Efter moget övervägande vilket behäftades av en synnerligen bra lektion i mentalt förhållningssätt under dagen har jag nu beslutat mig för att det får vara nog. Det får vara nog med cynism, nog med självömkan, nog med depression och nog med allmänt jävla gnäll. Nej, ta mig tusan, det är en ny kvinna som sitter och skriver dessa rader. En kvinna invaggad i övertygelsen om att allt kommer nog lösa sig till slut. Det finns möjlighet till förändring och förbättring och framför allt att dessa möjligheter ligger i just min egna, i ert fall era, händer. Från och med nu tänker jag leta efter goda egenskaper hos mina värdiga medspelare i det som kallas livet, istället för att söka brister vilka jag snabbt övertalar mig själv om gör mig till bättre än dem. Jag skall vara blid, öm och ödmjuk. Varm och kvinnlig och framför allt så enormt himla god. Jag skall ta tag i ringarna som sprids på vattnet och omvandla dem från onskefulla tsunamis till behagliga kvällskluckande vågor med en tillhörande lätt bris.
Jag känner att jag med dessa ord även borde tala om att jag är fullt medveten att jag totalt fallit under PHS konformativa psykologi och att jag blivit ett får. Men det får det vara värt i äventyret att sprida glädje och lycka.
Jag är även medveten om att jag om exakt cirka tolv timmar kommer ha skrivit ett sjukt cyniskt, självömkande, deprimerat och allmänt jävla gnälligt inlägg om hur mycket livet suger.
Men, till dess mina vänner, frid varde med er.
Jag känner att jag med dessa ord även borde tala om att jag är fullt medveten att jag totalt fallit under PHS konformativa psykologi och att jag blivit ett får. Men det får det vara värt i äventyret att sprida glädje och lycka.
Jag är även medveten om att jag om exakt cirka tolv timmar kommer ha skrivit ett sjukt cyniskt, självömkande, deprimerat och allmänt jävla gnälligt inlägg om hur mycket livet suger.
Men, till dess mina vänner, frid varde med er.
Fylla vs MSN
För att falla tillbaka på det tänkta temat med bloggen, neimlich livets mysterier och tänkbara orsaker till dessa, har jag nu samlat på mig lite frågor som behöver svar. Det har ju tyvärr visat sig att jag inte hade fullt så många frågor som jag tänkte mig när jag skrev överskriven på bloggen, så det har ju svävat ut åt lite alla möjliga håll och kanter. Något som inte tilltalar mig nämnvärt eftersom jag är en sk vän av ordning. Men skit i det nu.
Nummer 1
Efter att spenderat gårdagens kväll nykter i sällskap med onyktra konstaterade vi att konstiga saker som har med fylla att göra är dels att när man själv är nykter och andra är fulla så blir man på något mystiskt vis mer nykter än man skulle varit om de andra var nyktra. Det är som att man suger upp de fulla personernas nykterhet. Vidare har det visat sig att fyllor har en tendens att nå sin kulmen, inte på utestället när klockan är 12 utan, när man sitter på tunnelbana/ spårvagn/ vilsen på stig i skogen på väg hem. Som att fyllan känner av att nu vill jag bli nykter igen så jag kan sova gott och då, på ren djävulskap, river den av sitt värsta.
Nummer 2
Efter första dialogen på MSN på mycket länge ringde en liten igenkänningens klocka när det välkända två-ämnen-eller-fler-fenomentet drabbade oss efter bara några fraser.
Som ni märker har jag låtit orsaken till dessa fenomen bero, inte för att jag inte har svaret, utan för att jag anser att det är i detta fall upp till var och en att hitta.
Nummer 1
Efter att spenderat gårdagens kväll nykter i sällskap med onyktra konstaterade vi att konstiga saker som har med fylla att göra är dels att när man själv är nykter och andra är fulla så blir man på något mystiskt vis mer nykter än man skulle varit om de andra var nyktra. Det är som att man suger upp de fulla personernas nykterhet. Vidare har det visat sig att fyllor har en tendens att nå sin kulmen, inte på utestället när klockan är 12 utan, när man sitter på tunnelbana/ spårvagn/ vilsen på stig i skogen på väg hem. Som att fyllan känner av att nu vill jag bli nykter igen så jag kan sova gott och då, på ren djävulskap, river den av sitt värsta.
Nummer 2
Efter första dialogen på MSN på mycket länge ringde en liten igenkänningens klocka när det välkända två-ämnen-eller-fler-fenomentet drabbade oss efter bara några fraser.
Som ni märker har jag låtit orsaken till dessa fenomen bero, inte för att jag inte har svaret, utan för att jag anser att det är i detta fall upp till var och en att hitta.
Genus-Venus
Män är från Mars och kvinnor är på Venus. Jag är från Marus. Eller Vers. Jag är androgyn. En pojkflicka.
Exempel på saker som gör att man glömmer vilket kön man har:
Liten blattekille; Vad gör han? (pekar på mig i baksätet av polisbilen)
Stor blattekille; Är det en kille eller tjej? (till polisen brevid - som att könsmongot inte har öron)
Gammal tant; Är det din moped? Är inte du killen som bor nere på gatan? (när jag stod brevid framtida poliskollegor vid en trafikolycka med en mosad moppe)
Gammal gubbe med ful pudel; Ska HAN köra? (när polis lämnar nyckel till polisbilen till mig)
Jag har inom loppet av fem dagar blivit refererad till som kille så många gånger att jag vid de senaste toalettbesöken känt mig tvungen att ringa och anmäla min penis som stulen. Världen är inte redo för min storhet. Precis som Gandhi och Usama kommer min storhet stå klar först långt efter min död.
Åck ni arma stackare som inte ser att min enorma penis sitter i mitt huvud. Inte mellan mina ben.
Konstigt
Visst är det konstigt att man kan ha träningsvÄrk och något som liknar liggsår från soffan på samma gång. Det känns som det är helt omöjligt men jag står här idag som ett levande bevis på att det går.
Vidare är det konstigt att alla tjejer som jobbar på Bolagret har coola frisyrer.
Mest konstigt är att jag fortfarande kollar på OS varje dag. Fråga mig vad som helst om saken - jag kan tamigtusan allt.
Vidare är det konstigt att alla tjejer som jobbar på Bolagret har coola frisyrer.
Mest konstigt är att jag fortfarande kollar på OS varje dag. Fråga mig vad som helst om saken - jag kan tamigtusan allt.
Marco?!
Jag ropar och ropar Marco till Andys ofödda barn men det svarar inte Polo det minsta. Det verkar som det ALDRIG tänker komma ut. Det har nu gått snart en vecka över tiden.
Lilla barn - varför har du övergivit mig. Dumma.
Lilla barn - varför har du övergivit mig. Dumma.
Välkomna på kaffe och runk
Äntligen, kära läsare, har det hänt.
Jag och underbara Sara har nu fått ett eget hem i ett hus i Hässelby. Detta innebär att ni alla är hysteriskt välkomna att bo hos oss när ni har vägarna förbi. När ni väl kommer skall vi vara det perfekta värdparet och erbjuda allt ni kan tänkas behöva för att just er vistelse skall bli så bra som möjligt. För de flesta av er är det kaffe och kanske en trevlig film. För er andra är det möjligheten att faktiskt låsa toadörren om ni vill egenälska.
Se där. Det ordnar sig - och för er som vill boka in er redan nu så kan jag meddela att flytten äger rum någon gång under september månad.
Jag och underbara Sara har nu fått ett eget hem i ett hus i Hässelby. Detta innebär att ni alla är hysteriskt välkomna att bo hos oss när ni har vägarna förbi. När ni väl kommer skall vi vara det perfekta värdparet och erbjuda allt ni kan tänkas behöva för att just er vistelse skall bli så bra som möjligt. För de flesta av er är det kaffe och kanske en trevlig film. För er andra är det möjligheten att faktiskt låsa toadörren om ni vill egenälska.
Se där. Det ordnar sig - och för er som vill boka in er redan nu så kan jag meddela att flytten äger rum någon gång under september månad.
Tourettes Fantom
Sjukdomar är ju jättehemska. Vissa sjukdomar är värre än andra. Svinkopper är ju betydligt värre än säg en vanlig förkylning och aids är värre än svinkopper. Överst i sjukdomshierarkin ligger psykiska sjukdomar. Det är mycket MYCKET värre att ha en släng borderline än aids. Det vet alla. Den syndigaste av de psykiska sjukdomarna är Tourettes syndrom. På ett ställe som kallas Wikipedia som tydligen skall vara känt för att vara en säker informationskälla kan följande läsas:
Tourettes syndrom (TS) är en ärftlig neurologisk eller neurokemisk störning som kännetecknas av tics - ofrivilliga, hastiga, plötsliga rörelser, läten/ljud och uttryck som upprepas (vokala tics). Mer allmänt är denna funktionsstörning känd för de ofrivilliga socialt oaccepterade ord (svordomar, runda ord etcetera) som kan yttras (koprolali). Detta förekommer dock endast hos en mindre del (5-15 %) av gruppen med TS.
Tourettes syndrom är verkligen jätteroligt. Jag viftar redan nu med fredsflaggan mot de grupper i samhället som eventuellt känner att jag uttalar mig om något jag inte vet något om och som vet att det inte alls är roligt att säga KUKEN I FITTAN när man sitter på släktmiddag. Därför vill jag istället klargöra att det roliga är ju snarare det att vi har ett samhälle där stress eller andra psykiska problem tar sig uttryck genom något så dunkelt och förbjudet som fula ord.
För att hjälpa alla stackars satar med denna vidriga åkomma tänder jag nu dra mitt strå till stacken och sudda ut linjerna lite ytterligare mellan vad som är ok och inte. Om alla hela tiden gick runt och sade HEM OCH KNULLA ERA GRISAR när man ser ett älskande par eller KÖR UPP DEN I BRUNROSEN när en ung kvinna äter en glass så skulle ju Tourettarna inte längre kunna pekas ut. Så gott folk;
UT OCH SVÄR ERA FITTOR!!!
Ni kan kalla mig fantomen. Tourettes fantom.
Tourettes syndrom (TS) är en ärftlig neurologisk eller neurokemisk störning som kännetecknas av tics - ofrivilliga, hastiga, plötsliga rörelser, läten/ljud och uttryck som upprepas (vokala tics). Mer allmänt är denna funktionsstörning känd för de ofrivilliga socialt oaccepterade ord (svordomar, runda ord etcetera) som kan yttras (koprolali). Detta förekommer dock endast hos en mindre del (5-15 %) av gruppen med TS.
Tourettes syndrom är verkligen jätteroligt. Jag viftar redan nu med fredsflaggan mot de grupper i samhället som eventuellt känner att jag uttalar mig om något jag inte vet något om och som vet att det inte alls är roligt att säga KUKEN I FITTAN när man sitter på släktmiddag. Därför vill jag istället klargöra att det roliga är ju snarare det att vi har ett samhälle där stress eller andra psykiska problem tar sig uttryck genom något så dunkelt och förbjudet som fula ord.
För att hjälpa alla stackars satar med denna vidriga åkomma tänder jag nu dra mitt strå till stacken och sudda ut linjerna lite ytterligare mellan vad som är ok och inte. Om alla hela tiden gick runt och sade HEM OCH KNULLA ERA GRISAR när man ser ett älskande par eller KÖR UPP DEN I BRUNROSEN när en ung kvinna äter en glass så skulle ju Tourettarna inte längre kunna pekas ut. Så gott folk;
UT OCH SVÄR ERA FITTOR!!!
Ni kan kalla mig fantomen. Tourettes fantom.
Tisdagar med Morr
Visst är det så att vissa roller man tilldelats i livet kommer man aaaaldrig ifrån. Spelar ingen roll hur mogen man än blir och hur många utbildningar man än går och hur många livsavgörande jag-har-funnit-mig-själv-händelser man genomlidigt. Den klassiska återträffen från högstadiet är ju ett ljuvligt exempel om hur svårt det är att verkligen bryta från gamla mönster när det väl tränger på. Jag menar snygg-Bengan och bröst-Lisa är ju alltid lika heta 20 år senare trots att Bengan tappat håret och Lisa tappat brösten ner till golvet. Mesar förblir mesar även om de avancerat till ansvarig familjemansstadiet någon gång under 20-årsåldern osv osv.
Själv är jag ju en sjukt mogen person. Jag är snäll och god och ser det allra bästa i var och varannan person (förutom den katthatande uthyreskvinnan som vägrade oss ett hem häromdagen - henne ser jag absolut inget bra i). Trots detta finns det vissa få, jag säger få, situationer när jag finner mig tillbaka på det primitiva apstadiet och bara vill kasta bananer och slita mitt hår. Situationen i tanke stavas lillasyster. I denna mest grundläggande av relationer tycks jag alltid dra det kortare strået och falerar gång på gång att dels bevisa för henne att jag är bäst, och dels se att även hon kan vara bra. Detta resulterade i att jag föregående tisdag fann mig själv storgråtandes och alldeles megaförbannad över det faktum att den lilla hade stulit, jag ni hörde rätt, min pincett. Det var då jag kom på mig själv med att inte riktigt uppfylla kraven för vad som kan anses normalt vid 25 års ålder.
Situationen är for the record löst nu. Plus att jag fick tillbaka stöldgodset.
och för de mindre litterära - en bild
Själv är jag ju en sjukt mogen person. Jag är snäll och god och ser det allra bästa i var och varannan person (förutom den katthatande uthyreskvinnan som vägrade oss ett hem häromdagen - henne ser jag absolut inget bra i). Trots detta finns det vissa få, jag säger få, situationer när jag finner mig tillbaka på det primitiva apstadiet och bara vill kasta bananer och slita mitt hår. Situationen i tanke stavas lillasyster. I denna mest grundläggande av relationer tycks jag alltid dra det kortare strået och falerar gång på gång att dels bevisa för henne att jag är bäst, och dels se att även hon kan vara bra. Detta resulterade i att jag föregående tisdag fann mig själv storgråtandes och alldeles megaförbannad över det faktum att den lilla hade stulit, jag ni hörde rätt, min pincett. Det var då jag kom på mig själv med att inte riktigt uppfylla kraven för vad som kan anses normalt vid 25 års ålder.
Situationen är for the record löst nu. Plus att jag fick tillbaka stöldgodset.
och för de mindre litterära - en bild
There and back again
Det ligger i människans schizofrena natur att ständigt pendla mellan lycka och sorg, tristess och en känsla av total viktighet. Det är skrämmande säger jag er, hur fort pendeln svänger från en normal svensson-lycka till att man plötsligt finner sig själv på en parkbänk med blicken fastkilad på den lilla rutan asfalt som befinner sig mellan ens två fötter och ens tankar är låsta i till synes bottenlös förtvivlan och dispare.
Det är även skrämmande att alla människor i exakt hela världshistorien tycks kastas mellan dessa poler av känslor och att ingen fortfarande har kommit på en lösning på problemet. Nu kanske jag skall passa på att flika in att nej, jag har inte läst Dalai Lamas bok så jag kanske inte uttalar mig med exakt all fakta på bordet.
Det som är absolut mest skrämmande är dock det faktum att när man befinner sig där nere i avgrunden så krävs det så mycket som att byta rum och göra 10 armhävningar för att pendeln åter igen skall svänga. Det är då man känner att man har goda belägg för sina känslor.
Och så kom Kenneth
Föreställ er, gott folk, följande scenario;
lördagskväll, timmen är sen, du närmar dig en spårvagnskur för att ta tricken hem till en skön säng. I takt med att du kommer närmare ser du till din förtjusning att där, mellan staketet ut mot vägen och papperskorgen, står en överförfriskad man och svajar fram och tillbaka med ena handen stadigt placerad mot staketet och den andra fumlandes med vad jag bara kan anta är hans manslem. Nej, jag kan redan nu lätta era bekymrade sinnen med att förtälja att han ägnade sig icke åt egenälskog utan det klassiska på-väg-hem-men-hinner-inte-vänta-så-jag-kissar-vid-hållplatsen-kisset. Med en suck går jag förbi och stegar in i kuren för att undvika kissmannen och tittar på tabellen. Så som det ligger i en överförfriskad man som kissar på hållplatsens natur kommer han efter och sätter sig på bänken. Jag står kvar vid tabellen. Inom loppet av 10 sekunder kommer så den oundvikliga tidpunken då han avancerar från att vara en okänd kissman till att bli en känd kissman. Han börjar nämligen tilltala undertecknad.
När mannen, som presenterar sig som Kenneth och sedan frågar efter mitt namn suckar och ser ledsen ut finner jag mig plötsligt vid ett vägskäl. Jag kan a) ignorera den äckliga kissmannen eller b) möta en medmänniska som uppenbarligen sträcker ut en hand. Efter en minst sagt ogivande social afton beslutar jag mig helt sonika för att slå mig ner brevid mannen och hör mig själv ställan frågan; Men Kenneth, vad är det som är fel?
Det visade sig att Kenneth var kär i en tjej och visste inte om hon var kär tillbaka. Det visade sig även att Kenneth var det bästa sociala bidraget till min kväll och att både han och jag gick otroligt mycket gladare från vårt möte. Kenneth visade mig vägen tillbaka till en tro på bandet som finns mellan alla människor och hur den ensamhet vi alla känner kan botas med ett kort samtal med en främling. Det visar sig även även mer och mer att ingen är egentligen en främling.
Tack Kenneth.
lördagskväll, timmen är sen, du närmar dig en spårvagnskur för att ta tricken hem till en skön säng. I takt med att du kommer närmare ser du till din förtjusning att där, mellan staketet ut mot vägen och papperskorgen, står en överförfriskad man och svajar fram och tillbaka med ena handen stadigt placerad mot staketet och den andra fumlandes med vad jag bara kan anta är hans manslem. Nej, jag kan redan nu lätta era bekymrade sinnen med att förtälja att han ägnade sig icke åt egenälskog utan det klassiska på-väg-hem-men-hinner-inte-vänta-så-jag-kissar-vid-hållplatsen-kisset. Med en suck går jag förbi och stegar in i kuren för att undvika kissmannen och tittar på tabellen. Så som det ligger i en överförfriskad man som kissar på hållplatsens natur kommer han efter och sätter sig på bänken. Jag står kvar vid tabellen. Inom loppet av 10 sekunder kommer så den oundvikliga tidpunken då han avancerar från att vara en okänd kissman till att bli en känd kissman. Han börjar nämligen tilltala undertecknad.
När mannen, som presenterar sig som Kenneth och sedan frågar efter mitt namn suckar och ser ledsen ut finner jag mig plötsligt vid ett vägskäl. Jag kan a) ignorera den äckliga kissmannen eller b) möta en medmänniska som uppenbarligen sträcker ut en hand. Efter en minst sagt ogivande social afton beslutar jag mig helt sonika för att slå mig ner brevid mannen och hör mig själv ställan frågan; Men Kenneth, vad är det som är fel?
Det visade sig att Kenneth var kär i en tjej och visste inte om hon var kär tillbaka. Det visade sig även att Kenneth var det bästa sociala bidraget till min kväll och att både han och jag gick otroligt mycket gladare från vårt möte. Kenneth visade mig vägen tillbaka till en tro på bandet som finns mellan alla människor och hur den ensamhet vi alla känner kan botas med ett kort samtal med en främling. Det visar sig även även mer och mer att ingen är egentligen en främling.
Tack Kenneth.
Resume av känslor och tillstånd
Livet består ju av en serie händelser och känslor kring dessa.
Vissa händelser utlöser mer påtagliga känslor än andra. Exempel på saker som får känslosamma påföljder:
Händelse
Semester i Göteborg
Känsla
Gemylig stämning med inslag av påmind saknad, kärlek och uppskattning av att ha ett eget liv.
Händelse
Lillebror gifter sig (innan man själv)
Känsla
Stolthet, upprymdhet och storslagen, pampig glädjeyra
Händelse
Tillbaka i Stockholm i lånad lägenhet som är ultralyxig, dvs bara de älskande paret utan störande andra
Känsla
Lättnad, frihet och oerhörd tacksamhet
Detta är ett utdrag ur de hormoner och elektroniska impulser som utgör mitt känsloliv. Its a grand life - så nu ska jag fira genom att klappa lite på någon av de fyra extremt håriga katterna som ingår i lägenhetspassningen.
Danska deckare
Danmark är bra. Rödnosade och glada i hågen och lite lätt invandrarfientliga tar hela folket mig med storm. Framför allt är Danmark bra på att producera spännande, nervkittlande, isande thrillerserier. Åh, så bra de är. Danka thrillerserier är som allra bäst när man vill fördriva tiden och få den att bli imorgon.
Imorgon är en fenomenal dag. Det har jag alltid tyckt. Men just imorgon är verkligen jättejävlafenomenal. Imorgon kommer the one the only superheta, undersköna, bedårande och så mycket mer kvinnan med K till en stad nära mig. Närmare bestämt samma stad.
När en person som man själv är hemma på släktbesök och andra förehavande i sin hemstad Göteborg kan saknaden efter denna kvinna bli för mäktig och överväldigande att bära. Då är det så himla bra när hon kommer.
Det tackar vi för. Det och danska deckare.
Imorgon är en fenomenal dag. Det har jag alltid tyckt. Men just imorgon är verkligen jättejävlafenomenal. Imorgon kommer the one the only superheta, undersköna, bedårande och så mycket mer kvinnan med K till en stad nära mig. Närmare bestämt samma stad.
När en person som man själv är hemma på släktbesök och andra förehavande i sin hemstad Göteborg kan saknaden efter denna kvinna bli för mäktig och överväldigande att bära. Då är det så himla bra när hon kommer.
Det tackar vi för. Det och danska deckare.
I väntan på bättre tider...
Människan är skapad med ett medfött behov av att känna sig betydelsefull. När man har något att göra är man betydelsefull. Man har ett mål. Man är någon.
Jag har inget att göra. Jag sitter och väntar på att tiden skall fortskrida till en sådan när jag HAR något att göra. Men helt sonika tog jag saken i egna händer - nej, jag fick ju inte tiden att gå fortare. Inte heller har jag skapat en tidsmaskin och förflyttat mig själv i tiden. Jag lade alla dessa mindre intressanta och framför allt relevanta uppgifter åt sidan och koncentrerade mig på nuet. Genom att kanalisera all min frustration och tristess till handlingskraft har jag således kommit fram till denna punkt.
Min alldeles egna blogg. Låt väl smaka!
