katarinalouise

Efter moget övervägande vilket behäftades av en synnerligen bra lektion i mentalt förhållningssätt under dagen har jag nu beslutat mig för att det får vara nog. Det får vara nog med cynism, nog med självömkan, nog med depression och nog med allmänt jävla gnäll. Nej, ta mig tusan, det är en ny kvinna som sitter och skriver dessa rader. En kvinna invaggad i övertygelsen om att allt kommer nog lösa sig till slut. Det finns möjlighet till förändring och förbättring och framför allt att dessa möjligheter ligger i just min egna, i ert fall era, händer. Från och med nu tänker jag leta efter goda egenskaper hos mina värdiga medspelare i det som kallas livet, istället för att söka brister vilka jag snabbt övertalar mig själv om gör mig till bättre än dem. Jag skall vara blid, öm och ödmjuk. Varm och kvinnlig och framför allt så enormt himla god. Jag skall ta tag i ringarna som sprids på vattnet och omvandla dem från onskefulla tsunamis till behagliga kvällskluckande vågor med en tillhörande lätt bris.

Jag känner att jag med dessa ord även borde tala om att jag är fullt medveten att jag totalt fallit under PHS konformativa psykologi och att jag blivit ett får. Men det får det vara värt i äventyret att sprida glädje och lycka.

Jag är även medveten om att jag om exakt cirka tolv timmar kommer ha skrivit ett sjukt cyniskt, självömkande, deprimerat och allmänt jävla gnälligt inlägg om hur mycket livet suger.

Men, till dess mina vänner, frid varde med er.