katarinalouise

Med två, jag upprepar två, högst inspirerande inlägg från bloggkollegor angående frågan om näspillandets vara eller icke vara i allmänna utrymmen känner jag att det nu är dags för en uppföljare.

Då jag själv är ett ganska stor fan av just näspilleri tänker jag inte ta ställning mot just detta fenomen. Det vore ju onekligen som att skjuta sig själv i foten. Istället tänker jag rikta spotljuset på en snarlik och MINST lika intressant fråga, nämligen det här med spontana smackningar. Efter mycket om och men har jag konstaterat att det tyvärr saknas en godtycklig stavning av ljudet som uppstår när man suger luft mellan framtänderna samtidigt som man lägger underläppen för lite nu och då för att få till det eftersträvansvärda smackpruttljudet.

Mannen jag har i åtanke kryddade dessutom upplevelsen, vilken självklart inträffade på den ökända traumabanan, med att äta tandpetare och flisorna fann han det särskilt givande att strö runt sig som ett slags strössel. Det är inte alltid kul att vara en ofrivillig glass.