katarinalouise

Efter en sjukt givande skolkdag vilken jag spenderat med min vapendragare H. Freij på ett av Stockholms mer centrala kaféer och sedan gitarr-plus-allsång (jag var såklart inte med) hemma hos världens gladaste man David begav jag och Sara oss ut mot västerorts allra mest västliga delar runt elvasnåret för att krypa till sänges runt halv ett. Det bästa med Stockholm är att det alltid tar minst en timma att ta sig någonstans. I vilket fall så utspelar sig följande scenario på vagnen mot Hässelby strand.

I fyran brevid oss sitter tre sjukt berusade a-lagare, precis sådana som jag brukar tycka ganska mycket om. Jag tyckte inte så mycket om dessa efter en stund. Dialogen såg ut som följer:

A-lagare 1: VAD FAAAN GÖÖÖRU? JAG SA JU ÅT DIIIG. (tar en sup)
A-lagare 2: VAAAADÅÅÅÅ? Jag vill ju bara kolla hur han mååååår (refererar till A-lagare 3 som har deckat och han just petade frenetiskt i ansiktet)
A-lagare 1: MEN LÅT HONOM SOVA FÖR FAAAN. SER DU INTE ATT HAN ÄR TRÖTT FAAN. (tar en sup)
A-lagare2: MEN FAAAN. Det är ju min polare. Döh, Johansson (riktar sig nu mot däckad a-lagare) vakna fan. Jag saknar dina direktiv och ditt ledarskap. (tänder en cigg + tar en sup)

Tystnad

A-lagare 1: MEEEN FAAAAAAN. LÅT BLI. Pilla mig inte i näsan. (tar en sup)
A-lagare 2: JAG KAN INTE ACCEPTERA HUR DU TALA TILL MIG IBLAND...  Var fan är vi nu - Alvik. Där har jag fan aldrig satt på någon brud. Det var ju den där finskan ute i Hässelby, och jag har spänt på flera vid Kristineberg, men fan aldrig Alvik.

Tystnad (visst supande)

A-lagare 1: Fan. Jag mår illa (börjar hulka och svälja sitt eget spy flera gånger)
A-lagare 2: HAHAA.
A-lagare 1: FAAAAN. HÅÅÅLL KÄFTEN!!! (hulkar mycket mycket mer)
A-lagare 2: Lägg den där - bakom dig (pekar mot oss)
A-lagare 1: *spyljud* (spyr rödvinsklumpar brevid oss)

Sara: NU GÅR VI!!

Vi går.

För att summera. A-lagare är sköna - men inte när de spyr på en.