Nästa tips
Herre Gud i himmelen - jag är kär.
Efter att tvisten kring mitt förra tips angående icke nämnvärda vampyrfilmer som suger bedarrat kommer här nästa klotterplank för er, min allmänhet. Jag och S kom just hem från en parig kväll som bestod av ett biobesök på biografen Sergel som för övrigt var en väldigt trevlig och arty bio belägen mitt i fiendens land - Östermalm. Anledning till detta myspys var helt enkelt att fira att jag är en sådan oerhört duktig student att jag aceade tentorna jag hade för några veckor sedan och dessutom hade bäst resultat i hela årskursen på en av dem. Nog om det. Vi hade redan innan visningen höga förväntningar på filmen som vi fått så lovande smygbilder av på tidigare biobesök. Filmen vi såg - De ofrivilliga.
Jag känner att filmen i sig egentligen är värd en helt egen hyllningsblogg men jag skall försöka beskriva dess storhet i detta enda inlägg. De ofrivilla är något så genialiskt och enkelt som en total sanning om svenskar och samhället vi lever i, och framför att hur grupptryck får oss att uppföra oss på de mest komiska och pinsamma vis - allt för att i konformitetens namn passa in bland alla andra får. Filmen är en såkallad dialogfilm och skildrar fem olika händelser under närmare två himmelska timmars speltid.
Jag vill inte avslöja för mycket utan istället uppmana er alla - se den. Lär er något om er själva och era små små jag.
Efter att tvisten kring mitt förra tips angående icke nämnvärda vampyrfilmer som suger bedarrat kommer här nästa klotterplank för er, min allmänhet. Jag och S kom just hem från en parig kväll som bestod av ett biobesök på biografen Sergel som för övrigt var en väldigt trevlig och arty bio belägen mitt i fiendens land - Östermalm. Anledning till detta myspys var helt enkelt att fira att jag är en sådan oerhört duktig student att jag aceade tentorna jag hade för några veckor sedan och dessutom hade bäst resultat i hela årskursen på en av dem. Nog om det. Vi hade redan innan visningen höga förväntningar på filmen som vi fått så lovande smygbilder av på tidigare biobesök. Filmen vi såg - De ofrivilliga.
Jag känner att filmen i sig egentligen är värd en helt egen hyllningsblogg men jag skall försöka beskriva dess storhet i detta enda inlägg. De ofrivilla är något så genialiskt och enkelt som en total sanning om svenskar och samhället vi lever i, och framför att hur grupptryck får oss att uppföra oss på de mest komiska och pinsamma vis - allt för att i konformitetens namn passa in bland alla andra får. Filmen är en såkallad dialogfilm och skildrar fem olika händelser under närmare två himmelska timmars speltid.
Jag vill inte avslöja för mycket utan istället uppmana er alla - se den. Lär er något om er själva och era små små jag.
Kommentarer
Trackback
